Vad hände?

I hela mitt liv har jag älskat vintern och snön och jag har tokälskat julen. Inte längre. Vad hände?

Julafton var grå och lerig - och jag brydde mig inte ett skvatt. Kände mig bara nöjd över att det inte var så kallt. Hur kan man känna sig nöjd med en gråbrun jul?

Nu har kylan kommit och snön. Jo, snön är väl vacker, för all del, men jag svär och svär över kylan. Vill inte. Verkligen vill inte!

Julen var tidigare den enda helg jag överhuvudtaget brydde mig om. Och det fina med julen har varit att få pynta som jag vill, baka de kakor och laga den mat som är viktig för mig att ha till jul och sedan kunna sitta ner i lugn och ro och njuta av alltsammans.

Men jag hinner inte pynta som jag vill. Jag hinner inte baka alls. Och jag får definitivt inte sätta mig ner och njuta av någonting. Det är bara stress, stress, stress - och sorg över det som inte blev som jag önskade. Ja, jag antar att jag skulle jobba på att sänka kraven. Eller... krav och krav. För mig är det meningslöst, ointressant med julen utan detta. Det är ju det som är julen. Ingen annan i familjen bryr sig eller tycker att det jag gör är otillräckligt, men för mig innebär det inte "sänkta krav", bara att allt blir än mer ointressant. Och jag känner mig så ensam.