Fortsatt kravlig

Jag halvsitter i sängen och kan inte komma till ro, trots att jag är dödstrött. Bredvid mig snusar Nassen, iklädd rosa nattlinne och doftande av lavendelolja efter kvällens god-natt-massage. Hon vill somna i min säng. Ibland bär jag över henne nästan direkt, ibland - som ikväll - kan jag inte riktigt förmå mig att skiljas från hennes lilla mjuka varma kropp.

Jag mår inte bra. Jag förstår inte riktigt vad det är med mig. Förkylningen är någorlunda utläkt, en smula snorig och hostig och lite kletiga ögon på morgonen bara. Men jag har haft lätt huvudvärk i flera dagar och de senaste dagarna har jag mått småilla och nu på eftermiddagen försämrades det. Jag kunde knappt äta någon kvällsmat. Inte för illamåendet, egentligen, det var inte så farligt då. Jag hade bara ingen aptit. Det händer mig nästan aldrig. De flesta verkar tappa aptiten när de är sjuka, eller när det är jättevarmt, men jag kan då alltid peta i mig.

Elisabet på hugget

Icke desto mindre tog jag mig i kragen och gick ner till grillkåtan och gjorde upp eld för att ungarna skulle få grilla korv och mashmallows. Nassen och Elisabet följde med ner direkt, medan killarna valde att bli uppringda när glöden var klar och komma ner då. Det var första gången Elisabet åt grillade mashmallows. Hon blev förtjust.