På kvällen KBT:ade jag lite till. Tro det eller ej, men jag stod på scenen iklädd morgonrock, peruk och papiljotter och skrålade Mamma är lik sin mamma för full hals. Ja, vi var ett gäng som tilldelats detta pikanta uppdrag, så jag var inte ensam där uppe. Det var första gången jag sjöng inför folk och jag tänkte att det var lika bra att ta i ordentligt, för det brukar låta mindre illa då - konstigt nog. Det lät nog illa i alla fall. Jag som hela mitt liv konstant vägrat allt vad rollspel och uppträdande heter. Jag var glad över att jag hade druckit ett par glas vin till maten. Jag tror att det underlättade lite. På natten drömde jag mardrömmar om att jag var på fyllan och gjorde bort mig på allehanda sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar