I morse när jag skulle till jobbet och just svängt vänster i en rondell för att ta av, så såg jag en liten tant med rollator stanna till vid vägkanten när bilen framför mig passerade. Jag får väl stanna och släppa förbi henne tänkte jag. Det hade jag inte behövt fatta beslut om på egen hand, för hon travade glatt rakt ut i vägen, helt obekymrad om både mig och avsaknaden av övergångsställe. Sedan började hon gå på diagonalen över vägen - väldigt diagonalt - i sakta mak. Och så stannade hon, mitt på vägen, och började rota i en hög hon hade på rollatorns "hylla". När hon letat och bläddrat en stund vände hon helt om och började gå tillbaka igen. På diagonalen. Väldigt på diagonalen.
Och där satt jag i min bil och väntade och väääntade, och pendlade mellan att känna mig hysteriskt fnissig, lätt chockerad, bekymrad och en smula rörd. Lilla tanten då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Rörande! Här i vår förtjusande huvudstad hade man hävt sig på tuten. Hade hon inte flyttat sig då, hade någon kört på henne. Här finns bara JAG ska fram.
på rymmen från dementboende....
Skicka en kommentar