Som varje år denna förtvivlade längtan efter att dokumentera våren. Som varje år denna totala brist på ork. Vanligtvis går jag och lägger mig direkt efter att ha nattat ungarna. De senaste dagarna har jag lagt mig redan vid halv sextiden, sedan klivit upp och nattat ungarna och därefter lagt mig igen.
Det är tidigt i år. En fem, sex grader över medel i större delen av landet. Persisk blåstjärna blommar sedan länge. Snön är helt borta sedan ett par veckor och krokus och vintergäck blommar även de för fullt. Igår såg jag blommande sälg inne i Borlänge, men här har den inte riktigt kommit igång. Bofinken sjunger. Det var en morgon förrförra veckan då jag klev ur bilen för att lämna Nasse hos dagmamman som jag hörde den för första gången. Att man kan känna sådan glädje över bofinkssång! Ett tranpar förefaller ha slagit sig ner på en åker en liten bit bort, jag ser dem varje morgon. Tofsvipor har jag sett på åkrarna längs motorvägen liksom grå gäss - grågäss? Är det grönfinken som sjunger så väldigt intensivt där ute?
I söndags, tämligen seg efter kvällsjour på lördagen, tufsade jag runt i trädgården klädd i långärmad t-shirt. Igår, då jag började en veckas ledighet, slog vädret om: en plusgrad, snålblåst och duggregn från en gråmörk himmel. Jag som ska putsa fönster. Putsa fönster, städa, åka ner till Skåne och pyssla om min numer rätt kravliga moder. Ledig för att jobba.
Men än sitter jag vid köksbordet. En stor balja kaffe - nymalet fransk-italienskt, Klassisk morgon på radion, axlar som långsamt sjunker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar