Snön faller och drivorna växer. Trollungen låter wääh wääh wääh à la brödis. Jag kontrar med denna. Sedan struttar jag runt ungefär som gossarne på scenen, med Trollunge över axeln, och sjunger med min falska stämma. Trollungen tystnar. Jag är inte helt säker på om det beror på förnöjsamhet eller chock.
Är det konstigt att man blir glad?
Kommentarer:
[2008-02-02 13:02] Garbo: :)
[2008-02-02 14:16] hj: inte det allra minsta konstigt :-))
[2008-02-03 22:18] aniara: Sång och dans botar det mesta och ger gott humör :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar