Jag är torsk på fina böcker. Eller kanske snarare tilltalande böcker. De behöver inte vara fina rent objektivt. Eller ens subjektivt. Jag är torsk på böcker som utseendemässigt av någon anledning tilltalar mig.
Jag klev in i bokhandeln för att köpa ett block. Då låg den där och jag kunde bara inte låta bli. Särskilt fin är den egentligen inte, men formatet tilltalade mig. Och lite glittrig var den med sin silverfärg. Det är inte så ofta svenska böcker är glittriga. Den hade ett bokmärksband och ett resårband att stänga till med. På insidan av pärmarna var pappret lite grovt och skrynkligt, som om det vore handgjort, och bildade en ficka på pärmens insida. Jag vet inte när jag senast köpte en inbunden bok i en bokaffär.
Jag läste 'Priset på vatten i Finistère' – och jag älskade den. Det var när Draken var bäbis. Så fann jag ’Jag har fortfarande ingen ordning på mina papper’ och jag tröttnade rätt snart. Jag vet inte om det berodde på mig eller på boken.
'De från norr kommande leoparderna' tyckte jag SÅ mycket om. När jag luskade på Bodils sida upptäckte jag att det finns tre föregångare. Hur har jag kunnat missa dem? De är dessutom ännu finare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar