I bilen har jag lyssnat på Ninas resa. Jag tyckte mycket om den.
För några år sedan läste jag - eller lyssnade faktiskt, då också - på en annan överlevares minnen. Och trots det fantastiska i berättelsen, trots det fruktansvärda och gripande, lämnade boken bara en fadd eftersmak. Berättaren gav uttryck för åsikter som gjorde mig vansinnigt irriterad. Nu i efterhand minns jag inte ett enda dugg av berättelsen, bara hans puckade åsikter. Jag blev arg på mig själv som lät mig domineras så av detta i min bild av honom och boken - och arg på honom som var så DUM.
Men Nina imponerade.
2 kommentarer:
Åh, den där har jag tänkt att jag ska läsa, nu måste det bli av.
Ett läsminne som biter sig fast. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken, fastän den var så hemsk.
Skicka en kommentar