Ja ja, nu kräks jag varje dag. Och till alla dem som under mina tidigare tre* graviditeter hurtigt och glatt sa: Ja men, du ska vara glad att du inte kräks! så kan jag meddela att det där kräkandet varken gör till eller från i det stora hela. Det är bara ytterligare en pikant detalj i ett redan übervidrigt mående, där jag faktiskt inte kan finna något enda dugg som är positivt och dit glädjen aldrig når. Det är det eviga illamåendet, fatiguen och den totala glädjelösheten som är problemet, inte en kräkning hit och dit.
* Den fjärde graviditeten slutade i v 7 och jag hann aldrig börja må dåligt.
tisdag 8 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Styrkekramar! <3<3<3
Stackare!!
Den enda fördelen jag såg med att kräkas var att jag faktiskt inte mådde så illa i några minuter efteråt...
Skicka en kommentar