Tungt

Vad finns det att säga? Just nu är det mest tungt. Jag mår illa, mår illa och mår illa och tröttheten är inte av denna världen. Det är förunderligt att man kan må så fruktansvärt dåligt utan att vara sjuk. Hela detta mående är så totalt malignt till sin natur. Det är en plåga bara att lyfta armarna för att skriva.

Jag brukar tycka om vintern, men i år har den bara varit hemsk. Jag har inte alls kunnat hålla värmen, utan bara frusit och frusit. Till och med inomhus, i 24° värme har jag legat under duntäcket och skakat för att jag frusit så. Förutom den där dagen när jag både gick en promenad och åkte lite skidor så har jag överhuvudtaget inte gått utanför dörren om jag inte har varit tvungen. Jag sitter och tittar ut och tänker att det skulle vara skönt med lite frisk luft och att jag nog skulle må bättre om jag gick ut en stund, men jag går aldrig ut.

När jag äntligen är färdig med alla måsten och för första gången på åtta år får vara någonstans där jag verkligen vill vara, så mår jag bara dåligt och kan inte glädjas åt det. Det är bara en plåga att gå till jobbet. Och ungarna är sjuka ta mig fan hela tiden. Idag och igår har jag varit hemma med Fritte. Jag har extremt mycket frånvaro och det känns som om jag inte sköter mitt jobb.

Jag tror jag ska gå och kräkas lite.