Två böcker hann jag i alla fall läsa under Mallorcaresan (jo, jag ligger efter med bokeriet), och det är inte så illa om man betänker förutsättningarna. Boken köpte jag redan vid förra årets besök i Stockholm för att bevista trädgårdsmässan. The Mässa. Sedan har den blivit liggande, som de flesta andra böcker jag passade på att köpa när jag hade tillgång till Pocket Shop. Jag älskar Pocket Shop.
Jag har inte läst något av Murakami förut. Rätt dumt. Jag har någon slags faiblesse för japansk litteratur - även om jag nu inte läst särskilt många titlar - och plockar gärna åt mig böcker av japanska författare. Murakami är dessutom välkänd, och allmänt ansedd som en mycket bra författare, och böckerna är lättillgängliga. Man kan ju tycka att jag borde ha lockats tidigare. Kanske är det tjockleken på böckerna som avskräckt mig. Just den här är dock inte särskilt lång, och sannolikt var det därför jag valde just den.
Berättaren, läraren K, älskar Sumire, en ung, begåvad och orolig författare. Sumire älskar sin vän och arbetsgivare Myu, en affärskvinna som är betydligt äldre. Myu har förlorat förmågan att vara närvarande i någon kärlek överhuvudtaget. Myu är Sumires "sputnikälskling", ett smeknamn som kommer sig av att hon en gång råkat kalla Sumires favoritförfattare Jack Keroauc "sputnik" i stället för "beatnik".
Myu och Sumire reser till Grekland på semester, och snart får K ett samtal mitt i natten. Det är Myu som ber K enträget att komma dit. Det visar sig att Sumire är försvunnen. Är hon död? Har hon fallit ned i en brunn. Eller vilken tillvaro befinner hon sig i?
Sputnikälskling har fått rätt spridda omdömen när jag kikar runt bland bokbloggar. Allmänt verkar den inte uppfattas som någon av Murakamis bästa. Flera påpekar att den har en annan översättare än de böcker de tidigare läst, och undrar om detta påverkar. Någon tycker att den är mindre "drömsk" än hans andra böcker varit och är lite besviken över det. Åter andra älskar den och tycker att det "drömska", som Murakami ska vara särskilt känd för, finns i samma utsträckning.
Och vad tyckte jag då? Jo, den var häftig, med ett drag av det där sagoaktiga/övernaturliga - eller om man så vill "drömska" - som jag brukar falla för. Det blir fler Murakami för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar