Hurra!

Den lever! Den lilla blå kycklingen kom larvande runt hörnet på hönsgården, uppifrån grannens häck, när jag gick ut för att pyssla om ankor och höns. Jisses vad glad jag blev när jag såg den. Tänk att den klarat sig alldeles ensam ute hela natten, i minusgrader, och utan varken mamma eller syskon att värma sig hos. Och vad konstigt den inte kom fram igår när Älsklingen var ute och letade tre gånger, och vi dessutom var ute i hönshuset både han, jag och Draken flera gånger på kvällen, när det i och för sig var för mörkt för att leta, men då den måste hört oss och kunnat komma för att bli insläppt till de andra. Lilla vännen! Åh, vad jag är glad!