Jag sjunker ner i min älskade fåtölj med Nassan i famnen. Lägger upp fötterna på fotpallen och Lizzy hoppar genast upp i mitt knä. En kopp kaffe av nymalda bönor bredvid mig. Nassan uppallrad med en kudde och en mjuk fleecefilt i snuttningsposition så att jag har händerna fria. Och där sitter jag och lyssnar på Nassans andetag och på Lizzys spinnande, smuttar på kaffet och läser Yang Mus dikter. Långsamt, långsamt. Allt är ro. Och jag andas.
2 kommentarer:
Jag tänkte på dig när jag tipsade min mamma om att hon skulle kolla på ett program om Wisława Szymborska på svt idag. Hon sade efteråt att det var väldigt intressant. Jag har det inspelat så jag ska titta på det i helgen.
Hackspettar är mina bästa favoritfåglar.
/Alexandra
Det låter fint, det där ögonblicket.
Skicka en kommentar