Sju ällingar har vi, kläckta i måndags (5) och tisdags (2). De är rasande söta. Dock inte mjuka och duniga, som de ser ut och som jag trodde, utan ganska så sträva. Tre är mer gula och kan kanske tänkas bli vita/pärlgrå, och fyra blir antagligen blå. Mamma Sippa är ju vit och pappa Björnbär blå, så några svarta blir det tyvärr inte. De är nu ute i höns-ankhuset med pallkrage som skydd runt om, kompostgaller ovanpå och värmelampa ovan det. De slabbar som sjutton, redan. Det ska böjas i tid...
3 kommentarer:
Åh! Dem måste vi få följa med jämna mellanrum :-)
Haha! Min bror hade ällingar under många år, de bor vid en å, därför vet jag hur de slabbar och skiter.
Kram!
Ja, jag får försöka fota dem lite då och då.
Ja, värsta små grisarna är de. Guud vad de ställer till, och bajsar gör en anka värre än tio hönor.
Skicka en kommentar