Liten Nassa är krasslig för första gången i sitt nio månader långa liv. Feber och diarré har hon, kraken. Och hon vill bara vara hos mig och snuttasnuttasnutta, även när hon slumrar till ska hon ha tutte i munnen, annars piper hon och gnäller alldeles ynkligt. Jag tar tillfället i akt och ligger med henne hos mig i sängen och läser. Jag brukar ha svårt att få till det med önskad mängd läsning annars, så jag klagar inte, trots grusade planer.
Och här är en alldeles osjuk liten Nassa. Gissa om det är gosigt att pussa på de där kinderna!
5 kommentarer:
Vilken liten söt och perfetkt fröken!
Oh, hon är ju alldeles fantastiskt söt.
Ser hon inte mest rolig ut här, med klotrunda kinder, kisande ögon och invikt underläpp? :) Fast jag tycker förstås att hon är söt också. Fattas bara, när det är min unge :))
Men lilla gullungen vad söt hon är. Tänk att hon kom och var en tjej i din killfamilj. 9 månader sen. Oj, tiden flyger verkligen!
*kram*
Underbart söt är hon! Och med såna kinder behövs pussgaranti från BB, så de inte blir utnötta av allt pussande :)
Skicka en kommentar