I de blodtörstiga bussarnas rike

Nassen och jag är hos morfar (hennes, inte min) och hälsar på några dagar.

Idag har vi sett Christer Strömholm och Sally Mann på Fotografiska. Far var föga imponerad. Tydligen gillar han egentligen inte att se på foto. Lustigt, han som är så konstintresserad annars. Men jag njöt. I alla fall av Strömholm. Jag såg honom för 20 år sedan, eller nått, på Moderna. Jag har till och med Vännerna på Place Blanche sedan dess - en av de ytterst få "konstböcker" jag har, om inte den enda. Manns bilder var rätt jobbiga, provocerande på något vis, men absolut intressanta.

Teknikens värld

Älsklingen berättar för Draken att han planerar att köpa en ny dator åt honom, en han ska bygga ihop själv.

- Då vill jag ha en med minne.



Sötunge!

Fond

Det där med fondtapet är inte riktigt min grej, men när jag ser den här från Pip Studio så får jag baske mig lust att skaffa en.

Näpp och näpp

Ja men den lät ju så jäkla bra, Tiden, Pulitzerprisvinnare och allt.

Storslagen debut i det lilla formatet

Paul Hardings debutroman om en äldre man som på sin dödsbädd blickar tillbaka på sitt liv har tagit kritikerna med storm. Harding har en enastående förmåga att berätta ur täta perspektiv som ger liv inte bara åt karaktärerna i boken utan lika mycket åt naturen och fängslande detaljer ur den vardag vi alla lever i men så få verkligen ser. Tiden är en bok om att försonas med den vi blivit och de som på olika vis format oss.

Nää! När jag läst en tredjedel av boken hade jag fortfarande inte kommit in i den. Skittråkig!


Och ni vet jag och mina fåglar...

I USA blev boken känd som fågelskådarnas motsvarighet till Kerouacs "On the Road". Nitton år gammal fick Kaufman idén att han under ett år skulle försöka se fler arter på den nordamerikanska kontinenten än någon annan gjort. Så småningom blev inte längre prestationen det viktiga, utan fågelskådandet som upplevelse och kunskapskälla.

Det är kul att läsa om fåglar. Det är inte kul att läsa om fågelskådare.


Näpp, tillbaka till biblan med bägge!


I övrigt håller jag nu på och läser trettioelva böcker samtidigt. Helt ostrukturerat och föga givande. Jag måste styra upp det hela lite bättre.

Lockespindlar

Men käre värld, var kommer alla lockespindlar ifrån? De här två sammanstrålade i en hörna på lilltoan medan jag satt där och filosoferade. (Nej, där ser inte så välstädat ut i närbild nej, men det behöver vi ju inte låtsas om) Den ena kom från duschen och den andra från handfatshållet. Jag vet inte om det pågår någon slags uppvaktning eller om de laddar för strid. Kanske är de bara kompisar. Vem vet?!

Lockespindlar är verkligen underliga varelser. Man behöver ju bara titta på dem så går de sönder. Inte är det många man ser med alla benen i behåll. Att försöka hjälpa dem ut brukar ta en ände med förskräckelse. Hur kan något dylikt ha selekterats fram? Och de där benen, det ser ju ut som de använder dem som antenner. Som sagt, underliga varelser. Jag tror jag får ta och läsa på lite om lockespindlar :)

Dränerad

Det finns ju gränser för hur mycket negativism, gnäll och bråk jag orkar med innan jag tappar all lust, glädje och ork. Jag jobbar som ett jäkla djur med Att välja glädje, men jag orkar inte när jag inte får någon energi någonstans ifrån, utan bara tappas, tappas, tappas...

Skattgömma

I somras när jag var uppe med ungarna i buan gjorde vi en utflykt till Bond-Olles bussu - en grotta belägen i krokarna. Ungarna klättrade omkring i omgivningarna och helt plötsligt kom Draken med en låda i handen.

- Titta vad jag hittade!
- Vad är det?
- En låda som någon har tappat sa Draken och travade iväg.
- Men vänta, får jag se, vad är det i?

När jag tittade närmre på den insåg jag att det var en geocach han hade hittat.

- Men älskling, var hittade du den här? Vi måste lägga tillbaka den!

Jag förklarade vad det var. Vi öppnade och tittade vad som fanns i, stängde sedan och lade tillbaka lådan.

Draken var rätt nöjd med att han hade hittat cachen, utan minsta GPS eller koordinater till hjälp.

Och jag tyckta allt att det var lite kul jag också :)

Lånaren Arrietty

14-åriga Arrietty och resten av Klock-familjen lever ett lugnt och stilla liv medan de fyller sitt hem med saker som de har "lånat" från människornas hus. Plötsligt en dag så förändras livet för Klockorna när en liten människopojke råkar få syn Arrietty.

Ja, jag är ju svag för animé. Och det är så vackert, som en smekning. Inget gap, skrik och action. Lite tal och mycket händelse genom bilderna. En stillsamhet, trots spänning, och en långsamhet som aldrig blir tråkig. Snäll, visst, men inget smetigt slut.

Recensioner
SvD
DN
SR kulturnytt

Kodrömmar

Jo, en av anledningarna till att jag åkte upp til buan den där senaste veckan, var att jag ville passa på att hänga med Anne-Marie och Stig på deras kovecka. Jag har ju någon slags dröm om att kunna ha egen kovecka framöver. Men kor är stora djur - lite läskigt - och jag kan ingenting varken om skötseln av dem eller hur man mjölkar och tar hand om mjölken.

Det blev ju lite si och så med närvaron för min del. Svårt har jag ju att komma upp på mornarna och det är inte helt lätt att vara engagerad och delta med tre små barn, varav en bäbis. Nu var det ju ingen som förväntade sig det av mig - mer än jag själv. Hur som helst.

Nu har jag i alla fall mockat, både hos kalvarna och korna, så att jag vet ungefär vilken nivå jag ska hålla mig på. Själva mjölkningen - med maskin - har jag ju varit med på redan förut, men jag har fortfarande inte gjort det själv. Jag har sett dem använda sparkbåge, som jag i princip inte visste fanns innan. Jag har varit med och separerat och jag har varit med och diskat alla mjölknigsattiraljer - det finns speciella föreskrifter för detta, se.

Jag har varit med och kärnat och tvättat smör...

och jag har ett hum om hur messmörskokningen går till.

Det svåraste är nog själva korna. Vad gör man när en ko inte vill som man själv vill. De väger ju några kilo. Åtminstone ett par av korna blev brunstiga när vi var där uppe och betedde sig då lite tetigt. En av dem rusade iväg och stångade (hornlös, tack och lov) ikull Trollungen. Ja, hon tog det väl rätt nätt, egentligen, för han hade inte ont varken av själva stångandet eller fallet efteråt, däremot ramlade han med ansiktet rakt ner i brännässlor, och skrek därför som en stucken gris, stackars barn, och rädd blev han väl också. Och då, när den där kossan löpte amok, då kände jag mig lagom morsk, kan jag säga.

Ändå finns den kvar, drömmen om att ha kovecka. Och vidare, drömmen om att någon gång ha några fjällnära kor här på gården. Att luta huvudet mot en varm komage varje morgon och handmjölka, rytmiskt, i full ro.

För drömma får man väl? Visst?!

Flikfeberrot

Flikfeberroten (Triosteum pinnatifidum) har jag själv dragit upp från frö från Konnässörsklubben. Jag är väldigt förtjust i den. Bladen är underbara och de vita bären - som här ser en aning skrufsiga ut - lyser fint på håll. Någon blomning att tala om har den emellertid inte.

Det finns en Triosteum himalayanum också, som jag är väldigt sugen på.

De sover

Klockan är bara kvart över nio, men det verkar som de sover, alla omkring mig. Det är tyst inne hos Trollet och tyst inne hos Draken. Jag läste Emil i Lönneberga för dem för en stund sedan, den kanske gjorde susen. Älsklingen har slocknat här bakom mig. Han har varit på whiskyprovning med SMAD och hade ganska ordentligt ont i en tand när han kom hem. Nu har han petat i sig lite NSAID och det har uppenbarligen lugnat ner sig. Jag känner mig lite orolig för att han ska må skrutt imorgon om han inte tankar lite vätska, men jag har inte hjärta att väcka honom. Nassan sitter och sover i bilbarnstolen nere i hallen sedan vi kom hem för någon timma sedan. Jag ska snart ta och lyfta upp henne i sängen. Antagligen vaknar hon väl då, men det får väl så vara. Fortsätter hon att sova ska jag ta en liten, liten cognac och sätta mig nere i en fåtölj och läsa en stund.

Från Botan - bland annat

Så mycket trädgårdsarbete som jag önskar blir det ju inte. Men en del växter jag köpte på Botan i Göteborg har tillsammans med några frösådder i alla fall åkt ner i jorden nere vid granhäcken, efter att rensning faktiskt utförts - gud bevars! Nu är det bara en liten snutt kvar att rensa. Jisses vad tungt det har varit! Eftersom jag ännu inte hunnit fylla på med marktäckare, och befintliga växter ännu inte hunnit växa till sig, så har det varit mycket bar jord för ogräset att invadera. En dryg tredjedel av de - ja vad är det? - 27, 30 metrarna har varit helt igensatta av revande vitklöver. Käre värld vilket nätverk och som jag har slitit för att få bort eländet. Jag kommer att drömma mardrömmar om triffidliknande vitklöver som invaderar hela mitt liv efter detta.

Från Botan två prydnadsgräs: Panicum virgatum 'Shenandoha' (Jungfruhirs) och Miscanthus sinensis 'Hermann Müssel' samt den lilla godbiten Ranzania japonica.

De egenhändigt frösådda var Cryptotaenia japonica var atropurpurea som jag även tidigare haft som bladväxt, men nu lärt mig faktiskt är något ätbart, nämligen mitsuba. Därtill Primula elatior (lundviva) samt något som tappat etiketten men som jag misstänker är någon form av Primula, kanske vanlig jordviva.


(Vattenfallet finns på Botan)

Försök att strukturera - tankar för mig själv

Jag har försökt att tänka efter vad jag verkligen tycker om att göra och vad jag behöver för att må bra, för att återhämta mig och få ny energi.

• Tid att vara ensam
• Läsa
• Promenera
• Gå i skogen
• Simma
• Någon slags meditativ syssla
• Någon slags uppmjukande syssla
• Handarbeta
• Skönhet
• Djuren

Flera av de här går att slå samman. Jag kan gå ensam på promenad och jag är ensam när jag simmar. Yoga fungerar både som meditation och någon slags stretching. Gå i skogen är i princip att ta en promenad, även om det är skillnad på vad jag "gör med huvudet". I skogen upplever jag och liksom fyller på, på promenad försöker jag rensa skallen helt och fokusera på steg, andning, takt.

Jag försöker också fundera över hur jag ska göra för att få in de här punkterna i denna flängande ostrukturerade tillvaro jag nu befinner mig i. Jag har aldrig varit en människa med fasta rutiner - till skillnad från Älsklingen, som är en fyrkantig typ - men nu, med tre barn, så känns det som jag faktiskt måste ruta in livet lite grand för att få det att fungera.

Ensamtid får jag de fyrtio minuter jag simmar. Får jag bara Nassan att sova middag lite mer regelbundet, utan att behöva vara på mig då, så skulle jag kunna få till lite mer. Likaså om jag lade in en kvällspromenad i veckan.

Läsningen får jag till hyfsat. I synnerhet nu sedan Älsklingen sedan ett par veckor har börjat sova i gästrummet, för att inte bli så störd på nätterna. Då behöver jag inte känna mig tvungen att släcka lampan för att han ska få sova. Han är extremt känslig och blir halvt hysterisk om han sover dåligt en natt. Själv har jag inte sovit en hel natt på ett år nu. Jo jo!

Promenad: Om jag schemalade en kvällspromenad i veckan, så skulle det innebära tre av punkterna på en gång: ensamtid, meditativ syssla och motion - som i och för sig inte står som egen punkt på listan.

Gå i skogen: Det skulle i så fall vara tisdagar eller onsdagar. Måndag och fredag har jag Trollet hemma och torsdagar storhandlar jag. Det var länge sedan jag promenerade med Nassan sjalad. Inte sedan jag var uppe i buan. Gå i skogen med Nassan blir ju inte helt och hållet ensamtid, men nästan. Jag slipper någon som mal i mina öron oavbrutet. Lite motion blir det, trots att jag inte går fort på mina skogspromenader, och ofta stannar och tittar, lyssnar, luktar. Att gå i skogen är någonslags sinnenas SPA för mig. Och nu inser jag mitt behov av skönhet och lägger till det på listan. Jag har ett stort behov av att titta på det som är vackert, och skogen är bland det vackraste jag vet.

Simning är jag ju på god väg att få till. Motion, meditation, fysisk njutning - den enda motionsform som ger mig någon slags fysisk njutning, för övrigt. Ja, det ska vara tai chi då, hur mycket motion det nu är. Och som sagt, motion står inte med som en punkt på listan. Jag behöver - precis som alla andra - röra på mig för att må bra, men jag vill att motion ska vara inbakat i sysselsättningar jag tycker om och mår bra av, och inte ha motion som en punkt för motionens egen skull. Något man ska "tvinga" sig till bara för att det är nyttigt.

Meditation: För meditiation måste jag vara ensam och ha det någorlunda tyst omkring mig. Det är svårt. Simningen är meditativ för mig, likaså promenader. Yogan är också meditativ, men jag har haft svårt att få den där lugna stunden för mig själv. När ungarna äntligen är i säng på kvällarna brukar jag vara så trött att lusten är borta, dessutom står ju den där förbannade jävla tv:n på jämt. Ja, ursäkta alla svordomar, men fy satan vad jag hatar den där jävla burken. Jag ska förhandla till mig en tv-fri kväll till, tror jag. Själv tittar jag på ett eller två program i veckan, Terra Nova på fredagkvällarna tillsammans med Draken och, om det funkar tidsmässigt, naturprogrammet på söndagar, också tillsammans med Draken. Det händer att jag tittar på 100% bonde också, men det är sällan vi lyckas pricka det och bara om jag har Draken med mig. Tai chi älskar jag, men tyvärr kommer jag inte ihåg formen. Jag skulle behöva gå en kurs igen. Jag gick en kurs för tio, femton år sedan men efter att ha haft så ont i knäet att jag inte kunde fortsätta köra formen under en lång period, så lyckades jag glömma bort den. Sedan lyckades jag äntligen hitta en kurs igen för fem år sedan, och anmälde mig. Men så blev jag gravid och mådde större delen av kursen fruktansvärt illa och var så trött att jag knappt kunde njuta, utan bara längtade hem till sängen. Hemma i lägenheten var det dessutom så jäkla trångt att det inte fanns plats att köra igenom formen så att den satte sig. Alltså glömde jag den i princip lika fort som kursen var slut. Sedan dess har jag letat efter kurser här uppe, men de få jag har hittat har inte gått att kombinera med jobb och familj. Nu har jag sett att det går igång en i Falun i november, men jag tvivlar på att det kommer att fungera. Vi får se. Jag ska suga lite på det.

Uppmjukning: Om jag bara kunde få mig själv att stretcha igenom kroppen en gång varje dag, så skulle jag må så väldigt mycket bättre. Jag är stel som en pinne och har alltid ont någonstans. Tidigare, när jag tränade regelbundet, stretchade jag alltid efter varje pass, och jag var jättemjuk och fin i kroppen. Det var så skönt! Jag begriper inte vad som hindrar mig. Jag behöver inte vara ensam, det behöver inte vara tyst. Det är bara att köra. Men varför kör jag inte??!

Handarbete: Det är framförallt handarbete jag har tänkt njuta av mina tv-fria tisdagar. Och så läsning. Kanske både och. Stickning i händerna och talbok i öronen. Handarbete lär ju dessutom vara likvärdigt med meditation. Fast kanske inte med talbok på, då.

Skönhet: Jag tycker om att titta på det som är fint. Jag fylls riktigt, får energi. Skog och fåglar ger mig energi och skönhetsupplevelser. Naturen överhuvudtaget, och vatten, snö och is. Jag tror att det är därför jag surfar runt så mycket på handarbetsbloggar (när jag ammar och "sitter fast"). Jag älskar att titta på hantverk. Jag tycker också om att gå på utställningar och muséer, och framförallt då att se olika typer av konst. (Jag sörjer lite att jag missade Liljevalchs Hemslöjden 100 år. Jag bläddrar också gärna i tidningar om inredning, trädgård och hantverk eller handarbete. Innan jag började på läkarutbildningen och fick barnen så gick jag mycket på balett. Det är också ett sätt att tillfredsställa ett behov av skönhet.

Någon slags sammanfattning:
Punkterna läsning, simning och skönhet är så gott som uppfyllda för närvarande, likaså handarbete - även om jag inte har fått till någon lyxtisdag än. Om jag tar en kvällspromenad i veckan och försöker gå med sjalad Nasse i skogen en dag, så är de punkterna också uppfyllda. Med simning och promenad får jag tid för mig själv. Om jag kunde få som rutin att stretcha en liten stund varje dag, så skulle det vara ypperligt. Jag behöver också få in mer regelbunden meditation. Jag borde också försöka komma iväg på utställningar och muséer då och då. Och nu inser jag att djuren också är viktiga för att jag ska må bra och att de ger mig energi. Jag har lagt till dem som en punkt. Den är också redan uppfylld.

Att göra/satsa mot:

• Börja stretcha en gång om dagen
• Förhandla med Älsklingen om lämplig dag för en kvällspromenad i veckan
• Gå i skogen med Nasse tisdag eller onsdag
• Kolla förutsättningarna för tai chi-kurs i november
• Yoga eller meditation alla dagar utom onsdag (simning) och promenaddagen
• Gå på utställningar och muséer ibland

Och så är det ju aldrig bra att ta för mycket på en gång, för då blir det bara pannkaka av det hela.

Att börja med

• Gå i skogen med Nasse tisdag eller onsdag
• Komma igång med stretching

Ta hand om mig själv

Jo, jag fick ju det i läxa av psykologen. Det började bra. På onsdagen åkte jag och simmade samtidigt som Draken var på simskolan. På torsdagen tog jag en promenad när Älsklingen kom hem och kunde lösa av. På fredagen dealade jag till mig 'tv-fri tisdag' (jag ska få sitta och mulla i min fåtölj i vardagsrummet och läsa, handarbeta eller vad som nu lockar utan att den förbannade jävla tv:n står på). Under helgen blev det lite trädgårdsarbete och frösådder. Jag längtade mig nästan fördärvad efter den där tisdagkvällen. Vilken lyx! På måndagen blev jag sjuk. På tisdagen var jag så dålig att jag stupade i säng samtidigt som ungarna. Ingen tv-fri lyxtisdag. På onsdagen var jag fortfarande dålig och hade därtill en helt obrukbar - trots fulldos av diverse medikamenter - högerarm. Älsklingen fick åka med Draken till simhallen. Ja, och där kom jag av mig på något vis.

I tisdags laddade jag på nytt för en tv-fri lyxkväll, men Nassan bara skrek och skrek och ville inte sova, så det var ju helt meningslöst att gå och sätta sig där nere i fåtöljen. Hur skulle jag kunnat få någon ro, även om jag nu stålsatt mig och bestämt mig för att slå dövörat till?

Men så i onsdags kom jag faktiskt iväg och simmade igen. Jag hade ju hoppats på att hinna 1500 meter den här gången, men det blev bara 1 300. Nå ja, jag blir kanske snabbare efter hand så att jag grejar de där femtonhundra vad det lider. Det känns inte som jag simmar så sakta, men det vore väl konstigt om jag hade samma tempo nu som då, för tolv år sedan, då jag simmade ett par tusen meter tre gånger i veckan. Jag hoppas lite grand på att Draken ska gå steg 3 efter dessa tio gånger, och att Trollet kan börja med steg 1 nästa termin. Då skulle jag kunna fortsätta simma en gång i veckan utan att det "kostar" något. Ungarna bara måste ju lära sig simma, så är det.

I övrigt har jag bara flängt och flängt och flängt. Känns det som. Men idag är jag "ledig". Jag skulle verkligen behöva röja lite här hemma och städa hönshuset, men nog ska jag väl kunna få till någon liten stund då jag kan göra något bara för mig - för återhämtning, och i förlängningen för att vi alla här hemma ska må bra.

Fågeldagbok

Vare sig en människas arbete är hårt eller lindrigt,

vare sig hon är lycklig eller olycklig,

så har en fågel utsetts att sjunga för henne medan hon arbetar.

Det tog lite tid att läsa ut den. Inte för att den var dålig, tvärt om! Jag tyckte mycket om den. Och det gäller både Thoreau-biten och Nilsson-biten. Det är Lennart Nilsson som gjort urvalet, översättningen och han skriver också en inledning om fågeln i fråga i början av varje kapitel. Längst bak finns kommentarer och förklaringar till varje kapitel, lista på svenskt, engelskt samt vetenskapligt namn på samtliga omnämnda fåglar samt korta biografiska data om Thoreau. Där finns också färgplanscher ur American Ornithology från början av 1800-talet, ett verk som Thoreau ska ha använt sig av för att identifiera fåglarna.

Långt, långt bort hör jag en kråkas röst... Ett sådant underbart ljud! Det är inte bara en kråka som ropar till en kråka, för den talar också till mig. Tillsammans med honom är jag en del av en väldig varelse; om han har röst, har jag öron. Jag hör vad han ropar, och jag har föresatt mig att inte skjuta och inte stena honom, om bara han ropar till mig varje vår.
(Ur Thoreaus dagbok)

Jag önskar bara att det fanns böcker som denna och Ovanliga möten med vanliga fåglar skrivna av svenskar. Jag tycker mycket om den här sortens litteratur, men det skulle onekligen vara roligare att läsa om fåglar som är bekanta, vilket flertalet i dessa amerikanska böcker inte är. Inte för mig i alla fall. Icke desto mindre har jag för avsikt att så småningom ge mig på Kingbird Highway (naturligtvis översatt av Nilsson, liksom Ovanliga möten...) Man tager vad man haver, typ.

9 november 1855
Förmiddag. Gräset vitt och styvt av frost. Såg i tjärnen vid Hemlocks något som jag först trodde var ett färggrant löv som västanvinden sköt fram på ytan av det blanka, mörka vattnet, men det var en grann sommarandshanne som lät oss komma så nära som trettio-fyrtio meter och som simmade nära stranden innan den for upp och flög bort längs den vindlande strömmen. Vi hann snart ikapp den igen och kunde betrakta den fint en lång stund. Det var en underbar fågel, en fulländad flytande ädelsten...

18 november 1855
Istället för att vanka omkring på timmermarknaden bland vassnästa kuskar glider jag över mörka, blanka vatten, där jag kan se spegelbilder av stubbarna på stranden, och jag blir bländad av skönheten hos en sommarand. Fast jag inte får något timmer, får jag skönhet som kanske är dyrbarare. Priset på denna min skog, hur högt det än må vara , är just det som jag gärna betalar.
(Ur Fågeldagbok)

Sommarand = Brudand = Aix sponsa


Svenskans recension

GP:s recension

La Bibliofille recenserar.

Jag fick ett!

Fick och fick, jag ropade in ett. Löven från Liljevalchs utställning Hemslöjden 100 år såldes på Tradera med sluttid nu ikväll.

Jag tyckte att det här var skojsigt, och så gillar jag ju fåglar :)

Barbro Löfvenholm har gjort det och bilderna är helt enkelt nallade av säljaren.

Och pengarna går till Vi-skogen. Kan det bli bättre?!

Kalkoner

Jag går här och hoppas på att snart ha ett par bronskalkoner :)

De vi såg på Stora Lunån var så fina. Jag har längtat efter kalkoner sedan dess.

Om vi bara finge sålt ällingarna!

Och apropå fåglar... i morgon åker fyra tuppkycklingar till dagmammemaken. Tråkigt men nödvändigt. Jag litar på honom, att han gör det fint och snyggt. Jag hoppas bara att det blir mat av dem - de är ju rätt unga - så att det är någon nytta med det.