onsdag 9 december 2015
Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats
Som vanligt har jag noll koll. Jag hade missat den här helt och hållet, liksom filmen, 'Något måste gå sönder', liksom att Saga Becker fick en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll.
Men så hörde jag Saga Beckers sommarprat, blev nyfiken och letade upp boken.
Vi ska bli något du och jag Sebastian. Vi måste skydda det som är vårt.
Det är Valborg i Vitabergsparken när Sebastian möter den gåtfulle Andreas. De inleder ett passionerat och omstörtande förhållande. Men innerst inne bär Sebastian en annan person inom sig, någon som han själv men ingen annan ser. Hon heter Ellie och ska en dag resa sig ur askan av honom.
Eli Levéns debutroman kretsar kring helgonbilden av Sankt Sebastian, genomborrad av pilar och fastbunden vid ett träd.
Tja... jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Generellt tycker jag att det är rätt trist att läsa om folks kopulerande. Av någon anledning stör det mig dock inte nämnvärt i den här boken. Men jag har så svårt att förstå det där med att "trasiga" människor aktivt låter sig utnyttjas sexuellt. Rasmus gör det i "Torka aldrig tårar..." och titt som tätt läser jag om hur unga flickor med låg självkänsla gör likadant. Ja, jo, jag har läst förklaringarna också, men jag förstår det inte i alla fall.
Inte någon jättebra bok, tyckte jag nog inte, men väldigt intressant. En värld så oändligt långt från den jag lever i. Insikter kan man aldrig få för många av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar