söndag 6 december 2015
Rågat mått - eller nått
På torsdagen när jag skulle gå och lägga mig - alldeles för sent naturligtvis - kände jag att det luktade kattkiss. Någon av katterna - sannolikt Neko - hade kissat i min säng. Det hade gått igenom allt, täcke, underlakan, madrassöverdrag. Det var bara att riva ur hela sängen. Madrasöverdraget visade sig vara ordentligt tjockt och därmed så stort att det inte fick plats i tvättmaskinen. Jag fick lägga det i badkaret - vårt förhatliga stooora badkar som bara är till problem och som har en knappt fungerande blandare (som jag inte tänker byta ut eftersom kareländet förhoppningsvis kan slängas ut inom det närmsta året och då behövs ingen blandare, inte där i alla fall) som bara spolar varmvatten. Jag bäddade rent och kom efter mycket om och men och väldigt många svordomar i säng - och upptäckte att det blev rätt stor skillnad i bekvämlighet utan det tjocka madrassöverdraget och att jag nu låg ännu sämre i den förbaskade dagbädden.
Morgonen därpå när jag stressade med alla tre ungarna och två av dem skulle ha matsäck med sig, ertappade jag Neko med att sitta och kissa i Nasses säng. Jag kastade mig dit, lyfte snabbt ner katteländet och slet åt mig täcket för att det inte skulle hinna rinna igenom och så sprang jag ner för trappan för att peta in det i tvättmaskinen. Väl nere upptäckte jag att det hade droppat kattkiss efter mig hela vägen ner. Det var bara att tappa upp skurvatten och skura sig uppåt.
När jag kom upp för trappan fullkomligen stank det. Halvt hysterisk for jag runt och upptäckte att någon av katterna - sannolikt Neko igen - hade bajsat i min säng. Bara att riva ur täcket igen, tömma bajset i toan och rusa ner med täcket.
Det tjocka madrassöverdraget var fruktansvärt tungt och jobbigt att tvätta.. Jag orkade inte vrida ur det i någon större utsträckning, så det fick helt enkelt ligga ganska länge först i tvättvattnet och sedan i några omgångar sköljvatten. Det höll jag på och stökade med på fredagkvällen och lördagen.
På söndagen hörde jag hur Takita krafsade i saccosäcken. Det har hänt en gång tidigare och då hade hon bajsat i den. Jag rusade dit och lyfte bort henne. Konstaterade att hon faktiskt varken kissat eller bajsat - hon hann kanske inte - men upptäckte att det luktade kiss och att någon av dem pinkat i den tidigare. Jag hade madrassöverdraget kvar i sista sköljvattnet så jag fick tappa ur badkaret, gå ner och hämta min tvättställning, vrida ur överdraget så gott det nu gick och hala upp det på ställningen där det värsta kunde rinna av innan jag flyttade ut allt. Så tappade jag upp nytt tvättvatten och stoppade ner saccosäcken. Det var dumt. Jag borde ha sprättat upp och tömt ut innehållet och jag tänkte tanken men orkade inte.
Jag upptäckte kisset runnit rakt igenom saccosäcken och ner på en stor dyna som låg under. Bara att slita av överdraget och tvätta det också.
På måndagen när jag kom in i badrummet luktade det starkt av kattkiss. Då hade Neko - antar jag - lyckats pinka ner det nytvättade madrassöverdraget, som jag slitit så med, där det hängde ner en bit på golvet.
Jag fick ta itu med saccosäcken, som mest låg och flöt, tvätta och skölja flera gånger och försöka hålla den under ytan. Sedan baxade jag upp den på torkställningen och tappade upp nytt tvättvatten till madrassöverdraget. Och så var det bara att börja om igen.
Saccosäcken började ganska snart lukta så där uckigt som saker som torkar för långsamt gör. Jag släpade ner ställning och säck och ställde ut det hela för vädring på bron. Katterna tyckte att det var ett ypperligt ställe att vila på, så rätt snart var hela säcken full av leriga kattassar. Suck!
Madrassöverdraget slet jag med under tisdagen och onsdagen. Jag var väldigt noga med att stänga badrumsdörren så att katterna inte skulle kunna ställa till det igen. Tack och lov torkade det snabbt och jag behövde aldrig ställa ut torkställningen på vädring. I så fall hade väl katterna hoppat upp på det också och tassat ner.
Nu är det ett par veckor sedan det här inträffade och de har inte kissat eller bajsat ner något mer sedan dess. Kanske beroende på att vi lyckats bättre med att stänga alla dörrar. Kanske har det lugnat ner sig lite. Även tidigare har de kissat i sängarna, åtminstone någon gång i veckan, men så här illa har det inte varit förr.
Jag hade samma problem med Nikita, mor deras, en period också. Det började inte direkt när vi fick henne, utan efter ett tag. Jag googlade och googlade utan att hitta någon bra förklaring, jag satte Feliway i kontakten (ja, det har jag nu också) och lät henne undersökas av veterinär utan att man fann något fel, och så plötsligt slutade hon och blev världens mysigaste katt.
Jag tror att det här är något genetiskt och hoppas på att det ska försvinna snart, som det gjorde med Nikita. Så nu ber jag en stilla bön att det ska vara något som "växer bort". När de är sex månader - efter nyår - ska jag låta kastrera Neko. Men ger det sig inte då så blir jag tvungen att låta avliva honom. För så här kan jag bara inte ha det. Jag har ju knappt ork att ta hand om mina barn, och så det här ovanpå allt. Det är ohållbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tröst.
Ibland är det för jäkligt.
Skicka en kommentar