Jag har svårt för modern klassisk musik. Allra bäst tycker jag nog om barockmusik och äldre. Men det finns undantag. Arvo Pärt är ett av dem.
Jag tror att 'Cantus In Memoriam Benjamin Britten' var det första jag hörde av Pärt - åtminstone så att jag visste att det var han som var upphovsman. Jag tycker att stycket är oändligt vackert. När jag lyssnar känner jag hur axlarna sjunker och jag andas lugnare, fylls av ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar