När man går och lägger sig klockan nio på kvällen och ändå med nöd och näppe lyckas ta sig ur sängen på morgonen och dessutom har gått upp ett halvkilo i vikt varenda gång man ställer sig på vågen - en gång i veckan typ - då kan man inte låta bli att ordinera lite thyreoideaprover på sig.De var normala.
Tja... får man inte äta Levaxin så får man väl börja springa istället. Så det har jag nu gjort. Ja, jag förstår att alla är djupt imponerade av att jag hasar fram längs Gangsvägarna några minuter en och annan kväll per vecka. Eller... öh... denna vecka.
Bah! Man kanske skulle knapra lite Levaxin i alla fall. En halv 25:a eller nått.
8 kommentarer:
Jag vill också ha Levaxin! ;) (Mina thyroideaprover var också normala - go figure)
Vi kanske borde börja knapra :)
Ja, jag har ju också förskrivningsrätt ;)
Har också funderat på det där - men så hör man skräckisar om att man bränner ut (och blir takyrkard) ett fungerande system genom att substituera och paja feedbackregleringen och så fegar man ur (Man är i det här fallet synonymt med "jag" :))
"Takyrkard"?
Låter obehagligt.
Nu ska jag sluta kladda här :)
Scylla, skickar kärlekshälsningar med värme till dig - jag njuter av mitt kaffe bryggt i en mokkabryggare. Tack vare ditt tips är jag helnöjd (det vill säga vill inget annat ha) och har köpt en likadan som present till en annan kaffeälskare.
Du påverkar och du gör skillnad.
Kram.
Det tog lång tid innan mina thyroidea-prover ballade ur och hamnade utanför referens. De kliniska symptomen fanns låååångt innan...
EvaP: Tack, TACK!
Kottemamman: Jo, det sägs ju att vandringen nedåt inom referensområdet är en plåga. Fast egentligen tror jag inte att jag har hypothyreos. Det är bara så skönt att ha något att skylla på, något som löser sig med ett piller. Jag inser ju varför jag mår som jag mår, jag har bara ingen kraft att göra något åt det för tillfället. Och det är då det där pillret känns så lockande. Det är så lätt att ta ett piller jämfört med att ändra sin livssituation och ta tag i alla problem.
Skicka en kommentar