Gnäll!

Nu har jag mått illa ända sedan jag var magsjuk. Jag kräks inte och jag kan äta som vanligt, så det går ju inte någon större nöd på mig, men det är olustigt med detta eviga illamående, från det att jag vaknar ända tills jag går och lägger mig. Jag klarar mitt morgonkaffe med massor av mjölk, men något mer kaffe under dagen går inte att få i sig. Och alkohol är inte att tänka på. Nå, det mår säkert kroppen bara bra av.

Trött är jag också. Jag går och lägger mig direkt när jag nattat ungarna vid halv nio-, niotiden. I torsdags somnade jag till och med tidigare än så. Jag vaknade till vid tio och konstaterade att Älsklingen redan nattat bägge (vi brukar ta varsin; eftersom det skiljer så pass i ålder vill de höra helt olika "kvällssagor") så då larvade jag ner i duschen och gick sedan och lade mig igen.

Precis så här har jag mått när jag varit gravid, mellan vecka sju och tretton ungefär. Så trots att risken/chansen (helt utan värdering) att jag skulle vara gravid var i princip obefintlig, så gjorde jag faktiskt ett gravtest. Det var förstås negativt.

Jag har skrivit ut mig en Omeprazolkur och i övrigt går jag här och småangstar, helt hypokondriskt, (omgiven av cancer högt och lågt, som jag är) över att det ska vara något otrevligt som orsakar det hela.

Är det verkligen normalt att gå och må illa en vecka efter en magsjukeattack - undrar hon som aldrig brukar drabbas av dylikt.

Nå ja, tålamod är en dygd, frk Scylla!

Bild: Blomkarse av Leif Preus. DET fotot vill jag HA! Skulle göra sig perfekt till min ryamatta :)