Om nätterna drömmer jag om Vitnos. Helt plötsligt är han här igen. Jag bär honom i min famn, men har ingenstans att göra av honom. Buren är ju helt demolerad.
I själva verket har vi hans vinterbur kvar på förstukvisten. Jag bad Älsklingen sätta dit "landgången" ifall han skulle komma och vilja skutta upp dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar