(SKYLLA PÅ HYPODEA)
Ja men fy fan vad jag tycker illa om att vara på akuten.
Ja men fy fan vad jag tycker illa om att sitta ensam på läkarexpen när någon syrra sticker in huvudet och säger: Jag vill ha en medicinjour. Dålig patient på 1:an.
Det enda jag vill är att springa och gömma mig. Eller åtminstone få säga: Ja, men jag är ju inte doktor! le lite urskuldande och fortsätta knacka på tangentbordet.
Men det gör jag ju inte. Jag går in på 1:an, med stressrodnade kinder och ångesten pulserande i öronen.
Kommentarer:
[2008-12-04 22:25] Moot: Du fixar det :-)
[2008-12-04 22:27] Kand Dropp: Vill inte förringa dina känslor men jag undrar om inte alla nyblivna doktorer med lite vett i skallen känner så första tiden? Det är ett stort ansvar! Det ska man vara medveten om, annars tror jag att det är en risk att man gör större skada än nytta.
[2008-12-04 23:42] smilla: Så jag känner igen känslan! Även om jag nu inte är läkare så tror jag att den där känslan finns i nästan alla nya situationer...
[2008-12-05 06:48] Mårr: Om det är nån tröst sitter det minst en figur till på en annan medicinakut lite längre söderut, och känner precis samma sak. "Jag har ingen aning, fråga nån som är läkare" har man lust att säga, ideligen.
[2008-12-05 12:15] Garbo: Jag tror också det är ett tecken på vett i skallen.
[2008-12-05 12:15] Garbo: <3
[2008-12-07 17:02] Vicky?: Ny, nyare, nyast är skit. Även om vi inte ska jämföra våra jobb, inte alls, men jag kan relatera till känslan ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar