Alldeles ljuvlig liten bok. Stillsam och lågmäld. En vecka i Aten (fast inte den boken med den titeln). Jag tyckte verkligen om den.
Jag har alltid varit svag för Kallifatides. Först när jag lyssnat färdigt på boken och läste på baksidan, mindes jag Bönder och herrar-trilogin. Hur är det möjligt? Jag som tyckte så väldigt mycket om den, då för länge länge sedan. Hur kunde jag glömma? Det är förunderligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar