Lägesrapport

Särskilt myckt snö har vi nu inte, men det är enastående vackert med all rimfrost på träd och buskar och. Om kvällarna står Jupiter ovan motorvägen och när jag svänger ner i byn gnistrar gräset som vore myriarder diamanter utslängda på marken. På mornarna står månen full ovan träden, enorm och med en skimrande halo runt om.

Jag har tillbringat veckan på ortopedakuten. Vad kul, tänkte jag i söndags, ortopedakuten! Men det var så lagom kul med en A-jour som jag knappt såg röken av, patienter i mängd och tämligen få patienter av den traditionella arten: Ramlat/slagit i. Ont här. Röntga. Fraktur/inte fraktur. Linda/gips. Info. Hem.

Emellertid fick jag redan i tisdags sällskap av en likaledes ny och förvirrad randande ST-läkare, och vi vimsade på tillsammans och livet kändes rätt roligt igen. Jag är glad över att ha honom där, i synnerhet som det är en ny A-jour varje dag.

Min första patient var i alla fall en scaphoideumfraktur (båtbens-) som jag klippte tämligen direkt och som syntes på röntgen. Nå ja, den var en och en halv vecka gammal.

I tisdags sydde jag, och sydde, och sydde. På en och samma tant. Det är rent förunderligt vilka gigantiska hudflikar gamla damer plägar slå upp då de ramlar. I synnerhet de som står på kortison. Det är som om någon hade tagit en stor osthyvel och skurit sig en skiva. Det är ett elände att lägga bedövning i de där sladdriga kanterna, tycker jag i alla fall.

Idag har jag och ST-randaren gipsat varandra så det står härliga till. Jojomensan.

A-jouren jag ska gå med i morgon har rakad skalle, mustasch, litet pipskägg, knallröda eller knallorange strumpor och en gigantisk dödskallering. Sådant livar upp.