Älskade Mille-katten är död. Hon blev påkörd uppe vid vägen, troligen i fredags. Vi var borta då, jag i Stockholm med ungarna och Älsklingen på festivalen. En kvinna, som kom till platsen senare, hade sökt sig ner i byn för att påtala vad som hänt - jag är henne så oändligt tacksam för det. Hon fick tag på våra grannar, som i sin tur kom till Älsklingen i lördags och berättade. Älsklingen hämtade hem henne och begravde henne här på tomten. Hon var rätt illa tilltygad i huvudet, sa han. Fördelen med det är att man kan tänka sig att hon dog direkt och slapp plågas.
Jag är så förtvivlat ledsen. Hon var min älsklingskatt. Jag kan inte fatta att jag aldrig får se henne igen, klappa den mjuka pälsen och pussa på det lena huvudet och örat med sitt lilla jack. Hon brukade alltid ligga hos mig i sängen på kvällarna. Och nu är hon alldeles borta. För alltid. Världens vackraste lilla halvabessinier.
1 kommentar:
Åh,neeej! Så oerhört ledsamt.
Skicka en kommentar