Julafton förflöt lugnt och fridfullt. Så lugnt det nu kan vara när man står som värdinna för julfirandet och så fridfullt man nu kan tycka det är att lyssna på en Nassegroda som skriker i högan sky så fort hon inte får snutta. När det gäller värdskapet så är kraven från gästerna blygsamma, ty svärföräldrar och svägerska är förnöjsamma varelser. Det största besväret brukar vara att förklara för Farfar varför han har fått två tallrikar. Han är lika förvånad över detta varje år. Ja, jag kan inte klandra honom, för uppenbarligen är jag lika glömsk jag, eftersom jag inte minns att han har problem med de tvenne tallrikarna och helt sonika sätter fram en åt honom. Han behöver i alla fall bara en, för han blandar sill, lax, skinka, prinskorv och köttbullar huller om buller. De tycks förövrigt ha ett spritt tallriksproblem i den familjen. Svägerskan brukar flytta assietten åt sidan, och lägga mackan/bakverket direkt på duken istället. Men på julafton använde hon faktiskt assietten och nöjde sig med att placera kaffekoppen bredvid kaffefatet.
Jag fick i alla fall min brunkål och min Skåne och struntade blankt i det jag inte hunnit med att göra. Allting gott med andra ord.
Ja, jag lovar att inte utsätta Farfar för något dylikt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar