Fem hönor och tre tuppar, konstaterade vi när kycklingarna vuxit till sig något. Kan vi verkligen ha haft sådan tur?! Det är ju nästan för bra för att vara sant, sa vi. Å andra sidan, killen vi köpte de senaste två hönorna av hade ju fått hela åtta hönor av tio.
Nu, när de vuxit till sig ytterligare, har det visat sig att tre av dem vi trodde var hönor faktiskt är tuppar. De hade så små kammar att vi var tämligen säkra på att det var honor, men när jag plötsligt fick se dem "tuppa sig" mot varandra började jag ana oråd. Nu har kammarna vuxit lite mer och de har uppenbara tuppstjärtar, om än inte färdigutvuxna. Blä vad trist!
Tuppkycklingen här på bilden har vi hela tiden varit inne på att behålla. Fast nu börjar jag vackla lite. Två av de tidigare förmodade hönorna är svarta med guldkrage och guldiga inslag på ryggen, och jag tycker att de är så himla vackra. De är dessutom mer sällskapliga än den här - som för övrigt är den enda Noppa tog sig an av sina fem kycklingar. Men tre tuppar lär väl bli lite väl mycket när vi bara har sju hönor.
Vår dagmamma lär få en del att stoppa i sin lergryta till våren :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar