Utför vindstrappan

I fredags kväll slog jag in alla julklappar. Skönt att ha det avklarat. Ja, några till dyker det väl upp här under veckan, men det mesta är klart i alla fall.

När jag var uppe på vinden, som är belägen i uthuset, för att hämta julklappspapper och snören, så lyckades jag ramla ner för trappan - ja, bara ett par, tre steg, men ändå - och landa på vänster knä. Det gjorde djävulskt ont och jag pep och kved och hade mig när jag haltade in.

Det jäkla vindsförrådet i uthuset går mig på nerverna. Trappan är urläskig. Ett steg - som man inte kan hoppa över för det är långt mellan stegen - ser ut att gå sönder när som helst, och eländet leder rakt ner till en igenspikad dörr. Ja men, hur kan man spika igen en dörr precis framför en trappa? Man får således kliva i sidled ut från trappan för att komma ut genom den icke igenspikade delen av dubbeldörren. Dessutom finns där inget lyse. Jag gick alltså i nermörkret, i denna hemska trappa, med en jättestor kartong som jag inte riktigt kunde ta mig förbi, och ramlade därmed.

Det är jordgolv där i uthuset och jag blev ordentligt blöt och lerig om det där vänstra knät. Det kändes rätt obehagligt, så relativt snabbt efter att jag kommit in drog jag av mig byxorna. Då såg jag att jag slagit upp ett rätt djupt jack i knät och jag var blodig på hela underbenet. Draken, som stod bredvid mig när jag klädde av mig, blev uppenbart förskräckt. Mamma!?! ropade han med ynklig röst. Och Älsklingen hann knappt in genom dörren förrän Draken med skärrad stämma delgav honom att mamma ramlat ner för trappen.

Nu går jag här och haltar. Ja, egentligen mest när jag ska upp och ner för trappan. Och när jag ska ställa mig upp. Av någon anledning gör det väldigt ont just när jag ska ställa mig upp, och eftersom jag nästan alltid bär på Nassan, så har jag inga händer att ta hjälp av. Nätterna är också krångliga, eftersom jag behöver ligga på sidan en stor del av tiden - på grund av Nassans snuttningsiver - och då måste jag böja åtminstone ett knä, och ibland måste det bli det med hål i, och det gör ont. Problem blir det också när jag ska vända mig. På grund av Nassan måste jag vända på stället, och kan inte bara rulla fram och tillbaka, och då måste jag böja knät, och då!

Ja ja, nu ska jag inte gnälla mer, men ni kan gott tycka lite synd om mig ;)