Jo då, lite glögg och lussebulle har jag i alla fall fått här på kvällen, efter allt flängande och före nattning och undanplock.
Promenaden fick jag också till. Upp mot Ändlösberg gick jag. Upp, upp. Grått och slaskigt. Det är så in i helvete fult att det inte ens är att tänka på att fota tänkte jag surt, och lät kameran stanna i fickan. Så efter en stund: Men varför tänker jag så? Nog måste det finnas något fint någonstans.
Så tittade jag upp. På ett några år gammalt hygge stod en hög gammal tall. Den avtecknade sig mot den grå himlen med, i motljuset, grönsvart krona och brunsvart stam. Vid dess fötter de skira topparna av småbjörkar. Det var verkligen vackert. Murriga färger, förvisso, och måhända en skönhet för subtil att låta sig avbildas av en klåparaktig amatörfotograf, men likväl.
Jag måste öva mig på att inte låta sådana negativa tankar färga stunden. Fast det är svårt, i synnerhet med ett sådant skitväder som det faktiskt var idag. För det var det. Faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar