Här om dagen kom Draken hem med videkissar till mig. Åh, det var evigheter sedan jag hade videkissar hemma.
Ikväll har han varit på disco. Han kom hem glad och lycklig med en stor godispåse. Nu har jag läst Mio min Mio för honom och stoppat om.
Trollet somnade i min säng, men Älsklingen har burit in honom i hans egen, och där ligger han nu och snusar.
Nassan ligger i sin babykorg. Hon är femte ungen som ligger där. Först Älsklingen, sedan hans syster och nu våra tre ungar i tur och ordning. Tänk, jag har tre barn! Kan ni fatta?! Jag skulle ju inte ha barn. Inte alls. Ibland vill livet annorlunda. Det är förunderligt, och alldeles underbart.
2 kommentarer:
Jag skulle ju heller aldrig ha några barn, så jag har väldigt svårt att verkligen ta till mig att snart så kommer det en liten. Känns konstigt och fint på samma gång.
A: Jag fattade nog inte förrän jag väl satt där med ungen. Och då var han rätt självklar, alldeles på en gång. Däremot fick jag panik för att Älsklingen, som var den som verkligen ville ha barn, inte verkade bry sig nämnvärt. Nu har jag lärt mig att han är sådan när de är små. Han VERKAR inte bry sig särskilt, och i synnerhet med första hade han nog svårt att finna sin plats i sammanhanget. Men när de väl blivit lite större, så är han en i allra högsta grad närvarande pappa. Han har ju varit mer pappaledig än jag mammaledig.
Skicka en kommentar