Virrvarr av osammanhängande tankar efter dagen

I eftermiddags kom ungarna hem med tussilago till mig. Jag hade somnat med Nassan i min fåtölj. Det är andra dagen på raken jag sitter och somnar i fåtöljen. Det är inte likt mig. Hur som helst, jag blev så glad för de där tussilagona. Draken tog fram sax och vas, gjorde nya snittytor och fixade. Gullungen!

Vid middagen lyckades Nassan få tag på Bregottpaketet, som stått framme ett bra tag efter att ungarna tagit mellismacka och glömt det framme. Jädrar vad hon lyckades smeta ner, sketongen. Och jädrans vad söt hon var där hon satt.

Sedan blev vi osams, killarna och jag. Vi skulle ha spelat Trollspelet tillsammans efter middagen, men jag var så förbannad på dem, att det inte blev något av. Som någon fjantig bestraffning. Den som led mest av det var antagligen jag. Jag hade verkligen velat sitta en stund med dem och mysa på kvällen. Bravo Scylla, väldans moget! När jag tassade in till Draken på kvällen för att fråga om vi inte skulle läsa ut 'Mio min Mio', så hade han redan somnat. Där fick jag! Trollet var i alla fall vaken, så jag läste 'Mamma Mu gungar' för honom.

Kanske är jag extra kitslig på grund av värken. Jag har verkligen förjävla ont. Och varje gång jag bär Nassan - det är några gånger per dag, ja - så blir det värre. Jag ska åka in till jobbet i morgon och skriva ut lite medikamenter till mig, tänkte jag. Inte för att jag haft mycket effekt av det jag provat hittills, men jag får väl köra någon coctail lite mer regelbundet.

Jag satte äntligen igång med att röja på mitt planteringsbord, som i flera månader varit fullbelamrat av krukor och knölar och rhizomer som borde tas om hand. Och när jag nu äntligen tog mig i kragen, och kände att det var något jag kunde klara av med smärtan, då passade naturligtvis Nassan på att vansinnesskrika, så det var bara att sluta.

Egentligen, egentligen, har jag faktiskt stickat klart Pippitröjan. Den ska bara spännas upp och sys ihop. Och eftersom jag aldrig har spänt upp något jag stickat, utan bara sytt ihop ändå, kanske strukit innan, så har jag fastnat där. Jag fick för mig att man nog faktist bör spänna upp delarna mellan fuktiga dukar. Det finns nog en anledning till att det står så i alla mönster. Det är så typiskt mig! Allt som är nytt och lite okänt backar jag för. Mespropp! Jag sa ju att jag inte skulle köpa nytt garn förrän jag gjort åtminstone två UFO:n klara, grytlapparna och Pippitröjan. Men... ja... *host*. Idag låg det garn i brevlådan. Tror ni att det är virkgarn? Jag sa ju att jag beövde något att virka på, att det skulle vara lättare när jag sitter med Nassan än stickning - eller för den delen broderi, det skulle inte fuka alls. Nej, just det! Och när nu min ståndaktighet - eller snarare brist på sådan - är på tapeten, så kan ni ju gissa hur det går med viktminskning, promenader och yoga. Nej, jag tänker varken skratta eller gråta åt eländet. Jag nöjer mig med att sucka djupt.

Men faktiskt har jag läst ut 'Döden i grytan'. Jag ska skriva några rader om den vid tillfälle. Och 'Kärlekens historia' hade jag läst halva. När jag fortsatte - efter utläst 'Döden...' - insåg jag att jag tappat greppet om den. Kanske delvis beroende på att den har tre parallellhandlingar. Jag bestämde mig för att börja om från början. Det är den värd. Nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa.

Imorgon kväll kommer Älsklingen hem.
Imorgon kväll har jag ordentligt med smärtstillande hemma.
Imorgon kväll har jag kanske spänt upp delarna till Pippitröjan.
Imorgon kväll har jag kanske röjt av planteringsbordet.
Imorgon kväll kanske jag spelar Trollspelet med ungarna.