Fiendeträd, kopparödlor och hönsaskankar

Jag tog ungarna och Älsklingen med mig upp till vattenfallet. Nu ska vi gå till djungeln sa jag. Det är bäst att ni tar några bra pinnar med er, för där finns farliga djur, så ni kommer att behöva försvara er. Drakungen blev exalterad. Vart ska vi gå? Vart ska vi gå? Ja men säääg!

Jag förstod att det skulle bli ett jäkla gnällande, åtminstone på Trollet, på vägen dit, och tänkte att lite pinnar säkert kunde avleda honom en smula. Jag räknade med att få bära dem en del, men tänkte att det på det hela taget skulle betala sig.

Draken var salig redan när han såg Kvarnbäcken. Titta! Kvarnbäcken! Visste du det mamma? Det är Kvarnbäcken! Och än mer lycklig blev han när han fick syn på vattenfallen. Han ville klättra och kliva, vada och plaska och följa bäcken till vägs ände. Tyvärr var varken Älsklingen eller Trollet lika begeistrade som han, och jag klarar inte av att gå i oländig terräng och hoppa över bäckar på hala stenar när jag har Nassan sjalad. Annars brukar Älsklingen vara väldigt pigg på att trava i skogen, men idag var han avslagen. Jag vet inte riktigt vad det var med honom. Synd på Drakens entusiasm. Nästa gång vi går på äventyr vill jag att vi går längre! sa han uppgivet. Det är synd att jag är såpass "orörlig" med Nassan på mig så att vi inte kan trava iväg på äventyr, bara han och jag. Trollungen är så jäkla tråkig just nu. Jag är trött. Jag har ont i benen. Sitta på axlarna! Eller så slåss han, mot orcher och allsköns oknytt. Idag var det 'fiendeträd', gudbevars, överallt, och han slogs och slogs.

När vi gick vägen hem igen tittade jag och pekade:
- Ser du Trollet, det sitter en bofink där och sjunger.
- och då spränger jag kanonkulan...
- Och titta där på citronfjärilarna, ser du skillnaden på hanen och honan? Hanen är mörkare gul.
- och så dödar jag dem...
- Har du sett så mycket tibast?! Den doftar jättegott, känner du? Men den är giftig, tänk på det.
- och så kommer deras trupper...

Suck!

Sedan mötte vi i alla fall den här lilla kompisen, och då glömde han kriget för ett tag och ville vara med och klappa.

Vilken fining va?! :)


Ikväll har jag varit ute och smörjt Liljas och Smörblommas ben med Helosan. Ett tag tyckte jag att de började se bättre ut efter oljebaden, men nu är det sämre igen. Jag har tyckt att Smörblommas ben sett värst ut, men nu när jag smörjde tyckte jag att Liljas kändes värre, och att de dessutom kändes värre än vad jag tyckt att de sett ut. Förresten, hönor har små mjuka "trampdynor" under fötterna. Jag blev jätteförvånad första gången jag kände det. Jag trodde att de var så där beniga och hårda överallt. Sötehöns!