Anteckningar från buan (2)

27/6
Flugsnapparna och en liten rödhake har varit här. Det verkar som om vägen är bra för födosök. Att där finns massa myror vet jag, men inte äter de väl myror?

Efter frukost och eldning gick vi på promenad, Nassan och jag. Jag pratade en stund med Britta. Sitter haren kvar vid förstukvisten? frågade den ene av sönerna hennes. Det visade sig att det suttit en hare vid Nisses och ätit av blommorna och en hade suttit på vägen upp till vår stuga - den som jag suttit och tittat ut på halva morgonen. Inte såg jag någon hare!

Vi gick upp för backen och bort till slogboden. Daggdropparna skimrade i gräset.

Sedan bort till det stora timmerhuset med utsikten. Därefter in förbi hästhagen och ner längs det smala skiftet och en bit in i skogen. Jag hittade en fin pinne som jag tog med hem.

När vi kom hem försökte jag mig på lite yoga, men det tyckte inte Nassan var någon bra idé. Det fick bli lunch istället.

Efter bara en och en halv timmas promenad tog (de nyladdade) kamerabatterierna slut. Nåja, jag sätter väl i extrabatterierna tänkte jag, eftersom jag hade fyra nyladdade med mig. De gav upp med en gång. Jävla kamera! För det är snarare den än batterierna som det är problem med. Nu har jag ingen kamera. Skit också!

Nu på eftermiddagen gick vi ut igen för att plocka blommor. Nassan somnade nästan direkt, så jag fick vända henne mot mig i bärsjalen. Vi gick bort till grodyngelpölarna, sedan längre bort längs vägen och in en skogsväg över en bom. Där visade det sig finnas en underbar utsiktsplats med bord och bänkar. Jag ska ta med Älsklingen dit. Ja, ungarna också.

När vi kom till "torget" började det mullra. Framme vid lilla avtagsvägen in till vår stuga så började det regna så smått. När vi klev in genom dörren öppnade sig himlen. Ibland har man tur!

Jag tände ljus och satte på kaffe. Nu har det klarnat upp igen. Lika snabbt som det kom är det över.

Flugsnapparna är verkligen bedårande!

Nassan sover. Jag har gjort mig lite rooibos. Jag ska läsa en stund.

Jag har inte sett några skator, men hört dem nere från skogen. Skator känns verkligen inte som skogsfåglar.

Jag önskar att jag hade kunnat ställa upp dörren och bara ha myggdörren för, men det är för kallt. Visst hörs fågelsång in, men inte alls på samma sätt som när dörren är öppen. Morkullan, till exempel, hörs inte igenom stängda dörrar. Trots att jag hör en del fågelsång utifrån, Nassans andetag bredvid mig och svaga porlande, kluckande ljud från det gasoldrivna kylskåpet, så är här så tyst att jag hör blodet brusa i öronen - eller vad det nu är man hör när det är så där riktigt tyst. Jag antar att det är bullermattan som saknas här.

I motljuset från det lågt stående solen, över blåbärsris och gräsvippor, bakom grannens gärdesgård, svävar vita fjärilar och små vita flyn. Det är magiskt.

Jag har läst ut Absint.