Jag har aldrig blivit utsatt för sexuella övergrepp. Jag känner ingen som jag vet har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Jag har aldrig misstänkt att en person har blivit utsatt för sexuella övergrepp.
Jag börjar undra om jag är helt jävla blind.
Vad säger man liksom... Ofattbart. Fruktansvärt. Starkt berörande. Minst sagt.
När Elaine blir mamma kastas hon tillbaka till sin egen uppväxt och inser hur mycket den fortfarande påverkar henne. Hennes liv har formats av de regelbundna sexuella övergrepp som hon utsattes för av den som borde ha stått för tryggheten – hennes egen pappa. Nu vill hon dela med sig av sin historia för att göra skillnad. Hon tänker inte längre vara tyst. När omgivningen blundar och fingeravtrycken är osynliga kämpar Elaine för rätten att berätta. Hon är trött på att barnen offras för vuxnas heder och anseende. Offren brottas med känslor av skuld och skam fast de inte gjort något fel. Vi får följa med tillbaka till det tidiga 1980-talet i Stockholms förorter då Elaines föräldrar separerade. Det är ett starkt försvarstal för barnet, en modig och självutlämnande berättelse som visar att det går att komma ut på andra sidan.
Som en parentes har jag lånat hennes Härskarteknik för att läsa om (fast på den tiden hette hon Bergqvist), efter att ha lackat ur på min överläkares fasoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar