Det var ju omöjligt att inte falla för det här bokomslaget. Och omöjligt att inte falla för titeln. Och som alla andra böcker jag envisas med att inhandla, blev den liggande. Tills jag åkte på min första riktiga semester på 15 år i slutet av november.
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men insåg att jag blev lite förvånad. Jag måste ha missat det där med 'skräcksaga'
Jag tyckte att den var alldeles underbar! Jag är ju svag för det där lite - eller mycket - magiska.
En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.
Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.
Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.
De femtiotalet högst egendomliga vintagefotografier som finns insprängda i texten ger en extra kuslig dimension till berättelsen och gör Miss Peregrines hem för besynnerliga barn till en nervkittlande skräcksaga som kryper in under skinnet och stannar där - länge.
Jag funderar över om jag borde ge den till Drakungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar