Vind

 

Blä vilken dag! Upp sent. Vidrigt väder, kallt grått och en ihärdigt blåsande isig nordanvind. Jag blir rent folkilsk när det blåser. Avskyr det. 

Fick duken fållad. Hjälpte till att få Trollungen färdig och fin till 9:ornas avslutningsmiddag. Tröstade förtvivlad Nasse. 

Har vi någon slipsnål? frågade Lassepappan. Fan vad jag blir galen på karlar! Jag har fixat - och betalat - alla kläder till ungen, och karln kan inte ens hålla ordning på sin egen slipsnål och har än mindre letat fram och putsat den. Vad trodde han, att jag skulle ha en slipsnål? Behöver jag säga att det var jag som knöt slipsen åt ungen? Inga mer mebisar i mitt liv, det blir jag bara mer och mer övertygad om för varje år som går. 

Jag var inte hemma förrän vid halv åtta, och då hade jag bara ätit ett äpple sedan frukost. 

Nu har jag slitit ihjäl mig med att få igång min stickning till morgondagens stickvandring. Det var stört omöjligt att få till ökning till höger med det tunna garnet och de hopplöst trubbiga rundstickorna no 4. Till slut gav jag upp och bytte till 3½, de var spetsigare. Nu har jag kommit igång såpass att jag tror att jag kan mönstret. 

Jag hade ju behövt sova lite ordentligt, men det är som det är. Upp tidigt i morgon och packa och fixa djur innan jag ger mig iväg. 15 grader och sol säger SMHI om morgondagen. Gud nåde - ja vem? - om det inte är bättre väder i morgon än i dag! Då går jag i ide. 

Regn

 

Det regnar som sjutton och det där ljudet är ju så trivsamt. Det behövs också. Jag hoppas att alla mina frön ute i dikena gror nu. Det blir inte riktigt samma sak när man springer och vattnar.

Så särdeles mycket textilt hann jag inte med. Jag fastnar liksom hela tiden. Tyget som ska bli förhänge fick jag packa ner igen, för jag hittade inte måtten jag skulle sy efter. Herregud! Hur många gånger har jag skrivit ner dem, liksom?! Men jag fick sicksackat tyget som ska vara till stolsdynorna och petade in det i maskinen. Sedan klippte jag stadkanten på duktyget och sicksackade det. Därefter var det dags att hänga det tvättade tyget och stryka fåll på duken och där tog det stopp. 

Det var överfullt i torkskåpet, så jag var tvungen att plocka ut och stryka allt som hängde och låg där i drivor. Och för att stryka var jag tvungen att röja av strykbrädan, som jag använt när jag planterat om växter så där var världens röra. Och när jag väl röjt strykbrädan så var jag tvungen att dammsuga och torka golvet, eftersom några av grejerna skulle komma att hänga ner på golvet under strykningen och jag ville inte ha dem nerskitade. Det tog sin tid. I väntan på att golvet skulle torka tog jag itu med att nysta garnhärvan jag köpte till stickvandringen. Min förbaskade nystmaskin är nog det sämsta köp jag någonsin gjort. Oförskämt dyr var den också tycker jag. 390 kronor och totalt värdelös.

Värdelös, köp ej!

Men sedan tog det stopp. I alla fall med de textila övningarna. Jag bakade ut brödet jag hade på jäsning, motade in ankorna, bar in kaninen i nattburen, doppade hönsben i olja (en tupp och en höna har kalkben), pratade en stund med två grannar som kom för att hämta bröd, släpade in mina fyra änglatrumpeter, bägarrankan, blomman för dagen och julstjärnorna eftersom de har hotat med snöblandat regn här. Sedan åt jag enväldigt försenad middag. 

Nu har det blivit alldeles för sent, igen. Baja mig!

Vila

 

Nu har faktiskt häggen slagit ut, sent omsider. Plommonet och körsbäret blommar också, men inte äppelträden. Och i morse när jag gick ut till djuren hörde jag göken för första gången - i öster. Morse och morse förresten, klockan var nog närmare elva. Jag vaknade vid fem och funderade allvarligt på att kliva upp, men tyckte att jag då skulle ha sovit lite för lite. Jag sov inget vidare i natt, var uppe och tog en Naproxen för jag hade så ont i ryggen att jag hade svårt att ändra läge i sängen. Klockan måste ha ringt vid åtta, men det minns jag inte ens och så vaknade jag, slutligen, halv elva. Gah!!!

Jag har varit snäll mot mig själv idag. Suttit i fåtöljen, druckit kaffe och gjort Duolingo i godan ro. Sedan mediterade jag. När hände det senast liksom? Och det fungerade så bra att jag kände mig alldeles inspirerad. Och eftersom jag kände mig så stel och öm efter allt trädgårdsarbete så gjorde jag mitt gamla gravidyogaprogram. Nu känner jag mig behagligt trött, väldigt avslappnad och förnöjd. Så där som det brukar kännas efter ett glas vin. Det är angenämt. 

Nu har jag krupit upp i sängen - mest för att datorn var här uppe - med en kopp kaffe. Det är förberett där nere med symaskin och framplockade tyger. En duk ska fållas. Tyg som ska bli till nya överdrag till stolsdynorna uppe i buan ska sicksackas och köras i maskinen så att det är färdigkrympt. Ett gammalt lakan ska klippas till, sicksackas och tvättas och bli till bakdukar att ha i jäskorgarna. Och slutligen ska det bli förhänge till tarrsängen uppe i buan av ett tyg. Tänk om jag får det här gjort! Tygerna har legat på vänt i flera år. 

Efter en lång dag

 

Tio timmar har jag jobbat i trädgården idag och ändå har jag inte flyttat en enda bärbuske. Varför är det så svårt att ta sig för det som är högst prioriterat? Typiskt mig! Jag har i alla fall varit tre vändor till tippen, bundit upp en honungsros och en kronklematis (vilket jag borde ha gjort för typ tre år sedan), klippt ner tre delvis döda björkspireor, fyllt två sopsäckar med vissna stjälkar (mest) och kantskurit runt hela landet och tagit rätt på alla grästorvorna. Men hägnat in har jag inte. 

I morgon måste jag vila, känner jag, och strunta i trädgården. Ska se om jag kan komma ut på en vandring i skogen. Det skulle jag behöva. 

Det funkar faktiskt att lyssna på Demon Copperhead. Hurra! Jag har inte kunnat lyssna på engelska sedan februari. Två tredjedelar av de 21 timmarna har jag klämt. Jag räknar med att lyssna klart i morgon. Läsandet, däremot, funkar fortfarande väldigt dåligt. 

Det rullar på

Dag 1 på min semestervecka. Nu är jag inte sjukskriven längre. 

Idag lyckades jag ta mig upp i lite bättre tid, det känns skönt. Jag sitter med min första kaffemugg och försöker planera lite. Det blev ingen flytt av bärbuskar igår, så det är prio idag. Det och att kantskära och hägna in landet. Det går inte att ha hönsen sprättande där. En sommar åt de rent på potatisblasten. Jäkla höns! Zucchini och bönor vill jag inte heller att de ska picka på. 

Igår fick jag ta rätt på mina luktärter. Jag hade ställt dem ute på bron för avhärdning, lite in bakom krukor och annat, för att hönsen inte skulle komma åt dem. Men det gjorde de. Fyra av sex krukor var välta med rot i dagen och i en kruka hade de pickat i sig det mesta av bladen. Jag begriper inte vad de skulle in där och krångla för. Jäkla höns! 

Förutom bärbuskarna fick jag gjort det jag planerade. Rhizomerna är planterade och de uppgrävda perennerna likaså. En krukväxt omplanterad och en delad. Julstjärnorna, som har varit så otroligt fina att jag inte har nänts slänga dem - det såg lite udda ut med knallröda julstjärnor i fönstret i påskas, men fick så vara - är nu planterade alla tre i en stor låg kruka och satta utomhus. I stället har jag planterat om mina gamla pelargoner och ställt dit dem och två nyinköpta. 

Lite mer nässlor är bortgrävda nere under storhäggen. Det är ett stort område som går som ett L runt carporten, jag får ta lite i taget. Under häggen - stapeln i L:et - får jag fortsätta att gräva och gräva. Bakom carporten - den korta delen av L:et, ska jag först gräva och sedan täcka med presenning i två år har jag tänkt. Men som sagt, lite i taget. När jag behöver ändra arbetsställning en stund eller komma bort från solgasset eller så. 

Jag har planterat en frösådd koreansk syren på baksidan också. Fröet är från Tradera, så vi får väl se vad det blir av det hela. Jag vet inte om det är arten eller en sort och således inte heller färgen. Jag hoppas på en lila, snarare än vit eller rosa, för att den ska passa där den står. 

Sedan är det granhäcken. Suck! Jag bävar verkligen. Men om jag klarar bärbuskarna, landet och granhäcken, så är jag nöjd med min semester. Jag lade in om den för länge sedan just för att få en chans att fixa lite i trädgården, vis av att det brukar gå åt pipsvängen när det gäller att hinna med. 

Nu gal tupparna uppfordrande ute i hönshuset, så nu är det nog dags att lyfta ändan från fåtöljen och sätta igång. 

Eurovision och trädgård

 

Jag hade inte tänkt att titta på Eurovision, men så hamnade jag där i alla fall, på slutet förvisso, och det blev sent. Jag kom in när det var tre låtar kvar. Nog tycker jag att Loreen var en värdig vinnare. Finlands bidrag var ju väldigt underhållande, men så mycket till låt tyckte jag inte att det var. Jag har i och för sig bara sett snabbgenomgångarna, men Finlands var jag inne på Youtube och lyssnade på hela låten. Italiens upplevde jag helt menlös och Israels alldeles för 'amerikansk hitlista'. Det ska vara skillnad på Eurovisionlåtarna och topplistelåtarna - tycker jag. 

Först vid 2-tiden somnade jag. Det var ju dumt! Visserligen har jag alltid varit uttalad nattmänniska, men det senaste har det förskjutits en del, inte bara för att jag varit så förtvivlat trött. Jag har börjat vakna vid 7-tiden på morgonen och det hände aldrig förut. Visserligen somnar jag ofta om så att jag kommer upp senare, men det är då jag brukar vakna första gången. I morse vaknade jag halv elva och har inget minne av att jag vaknat tidigare. Det känns som jag har förlorat hela dagen nu *mutter*. Jag behöver så mycket tid för att komma igång. 

Lite fick jag gjort igår i alla fall, trots att jag kom igång så sent då också. Jag planterade mina utekrukor; det blir bara två i år, en med vit bägarranka och snöflinga och snötörel som "underplantering och en med frösådda blomman för dagen 'Heavenly Blue' - men där vågar jag baske mig inte plantera något under. Inte förrän de etablerat sig ordentligt. Förra året gjorde jag det misstagen. Det blev inga himmelskt blå, för underplanteringen - jag har förträngt vad det var, små penséer? - tog över helt.

Änglatrumpeterna har jag beskurit och släpat ut, så nu gäller det att hålla koll på nattemperaturen framöver. Det brukar jag vara dålig på. Jag har vattnat dem med bokashivatten och ska fylla på lite jord på toppen, i övrigt orkar jag inte göra något med dem. 

Jag sådde klart andra halvan av diket och rensade bland frösådder som inte grott och sådana som dött under vintern. Och så planterade jag om ett tiotal och grävde lite nässlor under stora häggen. 

Idag måste jag plantera mina rhizomer, som jag ropat in på Tradera, 5-öringar och kohlerior (narrhuva). Jag behöver också plantera om alla perenner jag grävde upp för att få bort nässel- och kvickrotsrötter ur baksidesrabatten. Och så ska jag börja flytta bärbuskarna. Pust!

Nää, nu har det kommit in en geting! Det är bara två minuter sedan jag var uppe för att släppa ut en humla. Jag har ett fasligt sjå här med att få ut flygfän.

Nu är det dags för kaffebalja nummer två och så ska jag se om jag kan lotsa getingen ut.

Matt igen

 

Nej, det blev inte någon återvinningscentral i morse. Jag stängde av klockan som ringde vid åtta, stängde av och stängde av. Huvudvärk, svinont i halsen och så den förlamande tröttheten. Och uppenbarligen kan jag få så här ont i halsen bara av utmattningen. Det kan ju inte vara förkylning varannan dag, liksom. 

Sent omsider fixade jag med djuren och sedan har jag suttit i min fåtölj och lyssnat klart på min bok och spelat Candy Crush. Jag blir galen på mig själv när jag fastnar med det. Ju mer sliten, desto större risk har jag märkt. Jag kunde ju suttit och sytt ihop hålet jag hittade på mitt påslakan i stället, till exempel. 

En av ankorna möhpade som sjutton här ute. De är rätt kvackiga ibland, men jag tyckte att det lät lite väl ihärdigt, så jag gick ut och kollade. Rosa stod och möhpade utanför hönsgården och Lilja var borta. Så hörde jag att det kvackade inne ifrån hönshuset. Jo då, jag hade råkat stänga in lilla Lilja. Nu är hon utsläppt och det är tyst och lugnt. 

Nu sitter jag i sängen med en kopp te med honung - för halsen skull. Jag bar upp datorn igår kväll för att jag tänkte titta på någon av de booktubers jag följer - eller följde, ska jag kanske säga; det har blivit dåligt med det på nyåret, när tröttman utvecklats - så det är därför jag hamnade här nu. 

Så här fint såg det ut i min säng när jag kom upp. Baskade kattskrälle! Hur kan man bli så skitig om tassarna? Han har ju ändå gått igenom hela huset på väg upp till mitt sovrum. 

Den färdiglyssnade boken var Ragnar Jónassons Dimma, och därmed har jag lyssnat färdigt på Hulda-trilogin. Jag har ju inte orkat så mycket annat än deckare sedan i februari, men jag ska göra ett försök med Demon Copperhead, nu när barnen är hos far sin så att jag inte blir avbruten stup i kvarten och jag går här ute och pular och fixar i trädgården. Jag tror att den kommer att vinna Women's Prize for Fiction så jag vill så gärna få den läst.

Jag ska se om jag kan släpa mig ut och göra lite enklare sysslor i trädgården. Jag tycker att det är svårt att avgöra när man faktiskt måste vila och när det i själva verket snarare försämrar att vara inaktiv. Jag inbillar mig att jag, trots att jag känner mig matt och det småvärker typ överallt, faktiskt behöver vara fysiskt aktiv och att jag behöver vara ute. Att den återhämtning jag behöver inte ligger på vila-kroppen-planet utan träna-upp-kroppen. Men hur ska man egentligen veta?

Nässelsoppa

 

Idag har jag "lunchat med flickorna", som vi säger. Jag har givit lunchhö till grannens hästar. Det är fint. 

Jag gjorde nässelsoppa för Nassen var så väldigt nyfiken och ville absolut prova. Det tog sin tid. Drakungen åt en del han också, men ingen av dem ville ha ägghalva i, så nu har jag en hel butt med ägg i kylen. Jag får väl äta sill i helgen. 

Jag fick nog till en sex timmars trädgårdsarbete idag också. Inte gjorde jag det jag hade tänkt, men nu är jag nästan klar med rabatten som löper längs husets baksida. Och det är inte rensning det är frågan om, utan att gräva om hela rabatten för att få bort all kvickrot och brännässlor som med sina hopplösa rötter trasslat sig in i perennernas rötter. Jag skulle tro att det är en åttondel kvar, och så behöver jag gå med kantskäraren och jämna till ordentligt. 

Jag hoppas att jag kommer upp i tid i morgon, då ska jag åka till ÅVC med det 15-tal säckar med trädgårdsrens jag har fått ihop hittills. Sedan får jag se till att göra klart landet, så färdigt utanför staketet och flytta bärbuskarna. Sedan är bara resten kvar. Det är en stor rest.

Nu har tvättmaskinen gått klart. Jag ska hänga mina trädgårdsbyxor, så att de är torra till i morgon, sedan ska jag gå och lägga mig. Ja, min Duolingo danska har jag kvar, men den kan jag ju göra i sängen. 

Trädgårdsarbete

 

Igår arbetade jag i trädgården i sju timmar med ett kort avbrott då jag slängde i mig lite fil. Jag fick gjort en hel del och det känns skönt. Hönsen gjorde mig sällskap och skrockade och sprätte förnöjt när jag grävde. Det är fint att få ha höns omkring sig.

Det blev lite dåligt med boklyssnandet. Jag brukar försöka lyssna på Tankar för dagen, Dagens dikt och Andakten på morgonen och så även igår. Men så blev det att jag gick och lyssnade på Historiepodden i stället för att gå över till boken. 

Vid fem gick jag in och duschade och lagade mat till ungarna. Först vid nio hade jag röjt undan allt här inne och gick och lade mig att vila en stund. Vid halv elva åkte jag och hämtade Drakungen som kom från Uppsala för att vara hemma över helgen. Då var jag bra mör kan jag intyga.

När jag har fått i mig mina två kaffebaljor ska jag fortsätta i trädgården. Jag ska jämna till kanterna på landet, som jag grävt rent och grävt lite större, och så ska jag börja flytta bärbuskarna. Allteftersom det har vuxit här så har de hamnat i skuggan. Jag behöver skära ur dem och flytta fram dem. 

Byns vägförening har bestämt att det behövs dikesanvisning här. I en oskiftad Gagnsby! Det ser för djävligt ut och naturligtvis har de gjort eländet på min sida av vägen. Jag har aldrig sett något vatten i de där dikesanvisningarna. Aldrig. Nu har det varit och skrapat igen, så nu är gräs och vildblom garanterat borta för den här säsongen och här ser ut som ett annat grustag. Det vill säga, skulle ha om jag inte heroiskt - nå ja! - inköpt en jäkla massa vildblomsfrö för dyra pengar och flyttat dit en herrans massa prästkragar jag hittat på "fel ställe" på gården. Halva har jag hunnit med. Hustrun till vägföreningens ordförande stirrade hysteriskt när hon åkte förbi, och såg till att åka förbi två gånger - ja, de är typ lika stora idioter båda två - så jag valde att spara andra halvan till idag för att inte provocera ytterligare. 

Idag ska ungarna till sin far. Jag slipper laga mat, hurra! 

Ingen häggblom

 

Idag fyller Lassepappan år. Då brukar häggen precis, precis vara på väg att slå ut. I år har det bara kommit antydan till blad än så länge. 

Jag har flängt halva dagen igen. Iväg för att köpa present, whisky och blomma, och lite annat som behövdes. Hem och laga mat till ungarna. Iväg för att fira Lassepappan. Hem och baka bröd och tvätta - Nassen hade inga rena byxor. 

Jag är mosig och har haft ganska ont i halsen hela dagen. Jag vet inte om det bara är tröttheten eller om jag faktiskt är lite förkyld också. 

Jag håller på att spela Wordfeud. Stackars min motståndare! Jag har aldrig haft sådan tur med brickorna förr. Hittills har jag lyckats med en 68-poängare, en 72-poängare och en 112-poängare, i en och samma match. 

Nu ska jag försöka få bort Salim ur mitt knä så att jag kan gå och lägga mig. Maken till tjålig katt!

Mosigt

I morse fick jag stappla upp och skjutsa barnen till skolan. De missade bussen. Uppenbarligen kom den i tid, eller nästan i tid, för första gången på tio år. Bussen här har alltid kommit minst tio minuter sent. 

Jag fixade med djuren och gick och lade mig igen. Vaknade på morgonen med huvudvärk och har fortfarande huvudvärk. Det här skulle ju bli dagen då jag verkligen fick påta i trädgården. Och här sitter jag, över elva är klockan, och känner mig så mosig och så förtvivlat trött. Helst skulle jag vilja gå och lägga mig igen och sova, men jag antar att det bästa är att komma igång; vara ute, höra fåglarna, se hönsen sprätta, påta och dona, få jord under naglarna. 

Jag ska dricka ur min kaffebalja bara...

Evigt flängande

 

Jag har varit på säsongsavslutning med min tai chi-grupp. Jag blir så förtvivlat trött av detta flängande. Det är bara en dag den senaste veckan som jag inte har behövt åka iväg någonstans. Jag skulle ju återhämta mig!

I morgon ska jag inte åka någonstans och nu ska jag sooova.

CT istf MR

 

Idag har jag varit på CT. Jo då, på en söndag. Remissen gällde MR men de hade konverterat den till en CT utan att jag reflekterade över det på kallelsen. Så här har jag gått i flera dagar och varit orolig över den där jäkla undersökningen. Jag har googlat och försökt räkna ut om jag verkligen skulle behöva ligga med överkropp och huvud inne i den där cylindern, i en halvtimma eller så, eller om jag skulle ha sådan tur att huvudet faktiskt stack ut. Gah, den klaustrofobin! Jag är bara orolig över att jag ska behöva göra en MR i alla fall, i ett senare skede.

För några veckor sedan upptäckte jag att mitt vänstra love handle inte är ett hud-/fettveck utan en knöl. Den sitter så dumt till att jag nog både tvättar och smörjer över den med handryggen, det går inte att vrida annorlunda, och med handryggen känner man inte av volym som med handflatan. En stor jäkla pjäs är det, 10 x 12 cm uppmätte kollegan den till. Man kan ju sannerligen undra hur man kan missa en sådan sak, men som sagt, läget. Till och med kollegan, när jag beskrev att jag upptäckt att mitt vänstra love handle var en tumor och bad henne undersöka mig, sa att nej, nej, det där är bara... jo fan, du har ett stort jäkla lipom här. Det ser verkligen ut som jag bara är lite tjock och jag har gått upp en hel del i vikt sedan jag slutade snusa. Någon midja har jag inte att tala om heller, ens när jag är smal. 

Och ja, det troligaste är ju att det är ett lipom, men när den är så jäkla stor så behöver man utesluta liposarkom. Jag har undvikit att googla, men i alla fall tagit reda på att det behövs MR för att skilja lipom och liposarkom åt och ibland räcker inte ens det. Då måste man sticka, och det får bara göras på Sarkomcentrum. Så... jag var så totalt inställd på att det skulle bli en MR. 

Jag försöker hålla det hela ifrån mig. Det vanliga är ju det vanliga. Men hur sällsynt det än är med liposarkom så är det ändå några som drabbas, och det är ju inte direkt så att just jag är immun mot sjukdom och olycka. Ibland kickar ångesten mig i magen och jag får ta några djupa andetag och flytta fokus någon annanstans. 

Stickvandring

Jag har i alla fall tagit mig i kragen och anmält mig till stickvandringen i Dala-Floda. Och dessförinnan bestämt mig för vad jag ska sticka. Det måste vara något som är så enkelt att det funkar när man går och också något som bara kräver ett nystan och något sådant har jag inte på gång bland UFOna här hemma. 

Valet föll slutligen på Tant Koftas mönster Tre räta & en avig. Jag har redan gjort en i Filisilk i färgen 'Skogssjö'*. Egentligen tycker jag kanske att 'Gräsand' är finast, men det är inte min färg att bära, tyvärr. Jag har velat och velat och valt mellan 'Blå saga', 'Rosa på bal' och 'Viol'. 

* D v s som vanligt är den nästan färdig. Jag hade stickat för långt för att det skulle räcka till avmaskningen och nu håller jag på att dra upp. Sannolikt är det i princip klart och det är bara att maska av, fästa trådar och blocka. Och där har jag fastnat. Suck liksom!

Till slut blev det 'Rosa på bal', efter att jag funderat över vad jag har i sjal- och klädväg. Jag beställde också mönster till Kofta uppifrån och ner, eftersom jag inte hittar något mönster som är som jag vill ha det. Kanske kan jag, med hjälp av detta, lära mig att göra en som är som jag vill ha den: ganska urringad eftersom jag är känslig mot ylle direkt mot huden, absolut ingen mudd nertill, gärna raglanärm, gärna A-formad. En sådan naturgrå skulle jag vilja ha. Och så beställde jag häftet Sticka och valka, för en sådan valkad kofta skulle jag också vilja göra, en riktigt djupt, mättat röd.

'Rosa på bal' från Tant Kofta

Här nedan är nystkroken jag förfärdigade i tisdags. Den får duga som första försök. 

Faktum är att det var så kul att göra den att jag har köpt hem ståltråd och tunnare tråd i mässing och koppar, så nu kan jag göra fler.

Avklarat

 

Nu har sonen kostym, skjorta, slips, näsduk, bälte och anständiga strumpor. Det blev en svart kostym. Han hade sannolikt varit snyggare i marinblått, men ville han ha svart så fick han väl det. Skjortan är vit. Jag fick fram en orange slips med matchande näsduk - han är väldigt snygg i orange - men i sista stund ville han byta till något diskretare. Nu har han en i beige och lite blått, snyggt men lite menlöst. Storebror var roligare. Han valde lila när han gick ut 9:an och rosa när han tog studenten. De är bra på Dressman, man får väldigt fin hjälp och de känns proffsiga - åtminstone de på Kupolen. Otroligt skönt att ha det hela överstökat. 

Tre kycklingar har jag fått, upptäckte jag på eftermiddagen. Och det piper i åtminstone ett av äggen under Sippa. 

Jag hann gräva lite i trädgården när jag kom hem, ivrigt påhejad av hönsen. De sprang runt mig och sprätte och skrockade och blev väldigt nöjda när jag kastade åt dem knäpparlarver. Upptäckte att jag fick satans ont i huvudet när jag böjde mig framåt, så jag undrar om det finns inslag av förkylning i mitt mående. Jag har svårt att känna skillnad nu för tiden. När jag har tagit ut mig för mycket så känns det som början på en förkylning: svintrött, ont i huvudet, lite ont i halsen, småvärk i kroppen. Svårt att veta vad som är vad.

Jag har längtat efter att få sätta mig här i fåtöljen och läsa, men nu när jag har fått i ungarna mat, stökat undan i köket och fixat djuren, så inser jag att jag är för trött och måste gå och lägga mig. 

Kycklingar!

Två kycklingar har jag fått, hittills, en blå och en svart-brun. Det ligger ett par ägg kvar under Mynta, men det var tyst i dem när jag lyssnade, så det är tveksamt om det blir fler. Hon kommer troligen kliva av redet i dag och då gäller det att Sippa, som ligger i redet bredvid, ligger kvar och ruvar klart. De har haft en tendens att kliva av samtidigt och sköta kycklingarna tillsammans. Men kanske har det varit så att det är Mynta som klivit av i förtid för att sälla sig till Sippa och kycklingar. Nu är det ju hon som är klar först. Egentligen är det Sippas ägg, hon lade sig först, men Mynta tog över när hon var och åt och drack en dag, så hon fick lägga sig i redet bredvid i stället. Jag inbillar mig att hon är mer tålmodig. 

Igår hann jag ingenting mer än storhandling, hämta barn, laga mat, röja undan och ta hand om djuren. Jag fattar inte hur det kan ta en hel dag. Jag lyssnade klart på 6:e delen om kommissarie Gamache, Begrav dina döda, men i övrigt gjorde jag ingenting av det jag satt som mål för min sjukskrivning. 

Huvudvärken är kvar och jag vaknade sent, klev upp först vid halv tio. Nu har jag gjort min andra balja kaffe och sitter och läser Kung Leopolds våldnad. Jag önskar att jag finge - kunde - sitta och läsa en hel dag.

Idag måste jag ta Trollungen till Kupolen för att köpa kostym. Han går ut 9:an nu till våren och även om Gagnefs kommun förtjänstfullt dragit ner på firandet, så att föräldrar inte ska behöva ordna med full gala och helikopterleverans av telningarna - det spårade ju ur ordentligt där ett tag med 9:ornas bal - så är det ju bra om ungen har en enkel kostym nu när han är så gott som färdigvuxen. I övrigt framlever han sitt liv i mjukisbyxor och collegetröja. Han har inte ens ett par jeans (!). Jag tvingade honom att köpa ett par förra våren, menande att han faktiskt inte kunde fira sin storebrors student och gå på restaurang i mjukisbyxor, men de jeansen har han uppenbarligen vuxit ur, för när Lassepappan bjöd på restaurang för några veckor sedan för att fira min födelsedag, så kom ungen i storebrorsans. 

Inga ormar

 

Inte förrän jag lyssnade på senaste avsnittet av Naturmorgon igår och de pratade om ormar så kom jag upp ur fåtöljen. Klockan var nog fyra på eftermiddagen. Jag blev sugen på att gå upp till Puttkojan, för där har jag sett mycket huggorm tidigare vårar. Dessutom är det uppför, uppför, uppför och bra träning inför att så sakteliga komma igång och springa.

Inte såg jag några ormar. Kanske är det för kallt än. Det låg snö kvar på sina ställen där uppe och nordanvinden var riktigt isig. 

Fika i Puttkojan

Tussilago och tibast, någon enstaka vitsippa, det är allt som kommit igång här. En rödstjärt såg jag, har inte sett någon i byn än, och en tjäder gick över vägen framför mig. Några myror på en stock, i övrigt inget som kröp eller flög. 

Trots två och en halv timmas promenad, hälften stadigt uppför, så kände jag i alla fall inte av rumpan och det gick förvånansvärt lätt. Jag kanske ska våga mig på att börja med 5K-appen i alla fall. 

Sjukdomskänslan, som jag uppenbarligen sparkade liv i igen när jag tog ut mig, sitter i. Huvudvärken, halsontet, känslan av att det är helt tjockt i huvudet. Det var ju för att vila lite från den jag skulle vara sjukskriven. Jag är en usel konvalescent. Och idag måste jag iväg och storhandla, för ungarna kommer i kväll. Jag har i alla fall skrivit en ordentlig inköpslista och gjort en matsedel för veckan. 5 affärer behöver jag in i och så hämta ut ett paket. 

Nu är det dags för andra baljan kaffe och en macka. Sedan ska jag ut till djuren, duscha och ge mig av. 

Där fick jag!

 

Ja, där fick jag för att jag tagit ut mig två dagar på raken. Jag somnade med huvudvärk, vaknade i morse med huvudvärk, tog mig inte ur sängen förrän vid 9-tiden och sitter nu, vid 11, i min fåtölj och har inte kommit längre än till frukost.

Jag måste ta det lugnare, men jag får inte fastna här i fåtöljen. Det jag skulle behöva idag är en långpromenad, inte bara på skogsväg utan också lite inne i skogen, och lite yoga. Jag måste verkligen få till en liten grund innan jag vågar mig på 5K-appen. Och så är jag ju stel och eländig i kroppen och behöver mjuka upp mig lite; kroppen liksom skriker efter att få sträcka ut sig och stretcha. 

Sedan skulle jag ju behöva städa hönshuset, nu när jag äntligen fått hem halm, och ta rätt på däcken. De var så skitiga att jag behöver spola av dem innan jag lägger dem i "plastpåsarna". Och så trädgården.... Och så städningen... Och så...

Balans var det! Hur gör man för att hamna mitt emellan 'arbeta till man stupar' och 'sitta i fåtöljen en hel dag utan att orka röra en fena'?

Det där med balans

 

Nej, det där med balans är inte min starka sida. Jag jobbar in i kaklet liksom. 

Igår kväll var jag till Dala-Floda för att lära mig göra en nystkrok. Tanken är väl att jag ska anmäla mig till stickvandringen till Vålberget längre fram i månaden. Jag vet inte riktigt vad som kan passa att sticka bara, vad som funkar när man går. Det måste ju vara något enkelt.

Innan jag åkte jobbade jag i trädgården och tappade bort tiden totalt. Jag fick kasta mig iväg men blev inte mer än fem minuter sen. När jag kom hem vid niotiden på kvällen var jag helt slut, men lyckades inte somna ändå förrän vid halv ett-tiden. Det är stundom knöligt med mina restless legs. 

Idag har jag varit iväg och fått däcken bytta, fixat ärende på biblioteket, matat grannens hästar, kastat i mig lite mat, åkt iväg till Skedvi för att köpa halm, på hemvägen åkt inom tygaffären för att köpa vit tråd och en fingerborg och inom Willys för att köpa paprika och persilja till marsvinen. 

När jag kom hem åt jag gröt och satt sedan och halvsov i fåtöljen tills jag tvingade mig upp för att sätta en deg och ut för att bära in halmen i uthuset. Det var svintungt och tog en jäkla tid. Sedan krattade jag ihop ytterligare en sopsäck med visset och grävde lite till i landet och så in för att duscha och baka bröd. 

Nu värker det i hela kroppen, speciellt i axlarna. Grannarna blev glada över bröd och ägg i alla fall. Det är mycket värt att kunna glädja någon. I morgon måste jag försöka ta det lite lugnare och jag måste gå en promenad. Det är ju det som är det viktigaste de här veckorna. Nå ja, två riktiga surdegar helt ur världen i alla fall. 

Jädrar anåda vad trött jag är...

Promenader och surdegar

Jag kom mig ut på min promenad. Nära två timmar gick jag. så nu får jag en klapp på axeln av mig själv. Jag behöver vara lite snällare mot mig själv. Solen sken, mestadels, men vinden var riktigt kall och det forsade, bubblade och skummade i bäckarn,

Där var gott om tussilago i dikena. Jag har sett dem i en rondell i Falun tidigare, men inte här. Fast det kanske inte är så konstigt, när jag stapplar ut till bilen om mornarna, och stupar i säng när jag kommer hem om kvällarna. När skulle jag se tussilago? I övrigt såg jag baske mig ingenting grönt eller blommande alls, förrän mot slutet, när jag gick längs vägen och faktiskt såg vitsippor. Längre än så har det inte kommit här. 

Jag älskar att gå, men det känns att jag blivit äldre. Tidigare har jag kunnat gå i princip hur långt som helst, även när jag varit helt otränad. Nu kände jag av rumpan mot slutet.  

Egentligen behöver jag gå på två sorters promenader. Dels den mer introspektiva, monotona, rytmiska meditativa promenaden, dels den utåtriktade, nyfikna, upplevande med många stopp för att titta och lyssna och många stickspår. Dagens promenad var mer av det förra typen, även om jag plockade en hel del tomburkar och flaskor på vägen hem och då var nere och klev och hoppade i dikena. 

Jag har deklarerat. Sista dagen. Alltid sista dagen. Jag begriper inte varför, jag ska ju bara räkna ut hur mycket jag får dra av för resorna och fylla i det. Hela proceduren tar inte tio minuter ens. Nå ja, en surdeg ur världen. 

Bilskroten är kontaktad. De brukar skifta däck åt mig. Det har inte blivit gjort än, de varnade ju för vädret som blev förra veckan, så jag har legat lågt, men i morgon förmiddag ska jag dit och få det gjort.

Halm har jag också lyckats få fatt på. Jag har varit utan några veckor men bara inte orkat ta tag i det. De jag köpt av i alla år har slutat med halm och han jag köpte av förra året hade ingen att sälja. Tack och lov fick jag tag i via Marketplace. Jag åker dit i morgon middag och hämtar.

Jag pratade lite med "min" snickare om hjälp med att göra en ny trappa till stugan i buan i höstas när vi sprang på varandra i vallokalen. Nu har jag tagit tag i det också och messat över frågan på nytt med bilder och mått bifogade. 

Fyra surdegar ur världen - om snickar-Mats säger ja. 

Om fåglar och grönt

I måndags, förra veckan, när jag kom hem från jobbet hade sädesärlan kommit och spankulerade runt på gräsmattan. Morgonen efter hade det snöat, likaså på onsdagen och torsdagen. Visserligen smälte det bort under dagen, men ändå. Jag har inte sett den sedan dess. Jag hoppas att den bara flugit en bit söderöver och det inte är mina kattskrällen som varit framme.

Jag har mycket bofinkar här under storhäggen. Och en rödhake. Ja och så de vanliga som är kvar här över vintern. Och två par ringduvor går här. Jag har inte haft dem inne på tomten förut, bara hört dem. Jag har slängt ut solrosfrön, havre och vete lite då och då för att stötta fåglarna i kylan. Och gammalt bröd.

Veckan innan sädesärlan kom såg jag den första tofsvipan på en åker invid motorvägen till Falun. Det går inte att ta fel på den vingformen. En hel del sångsvanar, gäss och tranor har där varit, men faktiskt nästan mer på åkrarna här. Det kanske inte finns någon spillsäd där vid motorvägen i år, så att det är därför de är färre än de brukar i år.

Nästan inget grönt finns här än. Enstaka strån och minimala bladknoppar, men absolut inte så att man kan plocka något till marsvinen och kaninen. De får persilja än så länge för att få i sig lite grönt. Det har varit bedrövligt dyrt med marsvinens paprika och persilja i vinter. Paprikan var ju uppe i över 90 kronor kilot. Nu är det i alla fall nere i 60. Jag vågar inte riktigt experimentera med annat, vill känna mig säker på att de får i sig tillräckligt med c-vitamin, och jag vet hur mycket paprika de behöver. 

Väder, jävla kapten!

 

På förmiddagen regnade det. Nu faller snöblandat regn. Ankorna har varit på rymmen, de älskar att plaska runt i blötan, men hönsen hukar på bron och inne i hönshuset. Jag har tänt en brasa i kakelugnen. Det är kallt här, i synnerhet på golven. 

I dag tillåter jag mig att slappa och slöa. Jag är väldigt trött efter jouren igår. Inte för att den i sig var tung, men det var mycket administrativt jag var tvungen att få klart eftersom jag ska vara borta nu i tre veckor. Dessutom kom det lite oväntade provsvar, som jag var tvungen att agera på, remisser, samtal, journalanteckningar och meddelanden fram och tillbaka. Nu känner jag i alla fall att jag har rett ut det värsta och att jag inte sätter mina kolleger eller patienter på pottan i någon högre utsträckning. 

Men från i morgon blir det andra bullar. Då måste jag tvinga mig själv in i något slags rehabilitering, så att jag vänder denna negativa spiral. Framför allt måst jag komma igång med fysisk aktivitet. Jag är helt dekonditionerad efter att i princip ha slocknat direkt jag kommit hem från jobbet de senaste månaderna. 

Tanken är att jag ska börja med dagliga långpromenader och efter ungefär en vecka försöka komma igång att springa med hjälp av en 5K-app (springa och gå om vartannat, med mer löpning för varje tillfälle). Löpning är ju tidseffektiv träning, tänker jag, och jag måste börja röra på mig. Det är ju farligt att vara så här inaktiv. Det gäller bara att ta det lugnt i början. Inte springa varje dag för att snabba på processen, då blir det bara bakslag.

Jag behöver kombinera det med core-träning och jag har ett litet program man kan göra hemma utan redskap. Gym är inte min grej. Jag ska komplettera med mitt gamla gravidyogaprogram för rörlighetens skull och för att det är skönt att sträcka på sig. Det fungerar ypperligt även för en i allra högsta grad ogravid tant. Och så tai chi, för balans och koordination, och för att jag tycker om att göra det. Jag ska se om jag lyckas lära mig första delen av svärdsformen också, för det vill jag verkligen. 

Min trädgård är totalt eftersatt. Det handlar inte längre om att rensa rabatter, utan att gräva om dem. Så igenvuxna är de. Jag mår bra av att gå och påta och gräva och arbeta i trädgården, det gäller bara att komma mig för, och en stor sten kommer att falla från mina axlar bara jag kommer igång med att göra något åt eländet. 

Jag längtar förtvivlat efter att vara i skogen, att skogsbada om man så vill. Jag vet inte hur beforskat shinrin-yoku är, men få saker ger mig sådan ro som att bara vara där, bland träd, mossa och fågelsång. Jag ska försöka komma ut en liten stund i skogen varje dag. Det går ju att kombinera med långpromenaderna, så jag tror att det kan funka. 

Jag tror att det är viktigt med handarbete och skapande. Och handarbete behöver ju inte bara vara textilt sådant. Jag är tyvärr helt okonstnärlig själv, men jag tror ändå att det är viktigt att skapa saker med händerna. 

Med promenerande och trädgårdsarbete så räknar jag med att hinna lyssna på en hel del ljudböcker. 

Läsandet har jag svårare med när jag är i det här skicket, men jag ska försöka i alla fall. Lyrik fungerar någorlunda och böcker i dagboks- (och sannolikt brev-) form också. 

Det här ska bli min rehabilitering har jag tänkt. Och när jag nu sätter det på pränt, så kanske det blir lättare att komma till skott och genomföra det hela.

Om dagboksskrivande

 

Jag har alltid velat skriva dagbok. Jag försökte och försökte under många år utan att lyckas. Men så började jag blogga, hösten 2002 var det, och det fungerade! I alla fall de första tio åren. Sedan svajade det lite, gick bättre igen när jag började bokblogga, började svaja igen.

Men hela tiden har jag längtat efter att skriva. Att skriva för mig, få sätta ord på det jag ser, hör och tänker på, inte nödvändigtvis i en blogg, bara på det sätt som funkar, och det har fungerat bättre med blogg. Kunna gå tillbaka och se, ja visst ja, så var det då. Man glömmer så fort. 

I synnerhet har jag velat fånga våren. Att få på pränt när vårfåglarna kommer, när första tussilagon sticker upp, när det börjar bli grönt, de där bakslagen med snöyra... Men jag får fasiken inte till det, trots att jag nästan dagligen skriver dagboksinlägg i huvudet.

Nu kommer jag att vara hemma från jobbet i tre veckor och jag ska se om jag kanske kan få till vanan med dagboksanteckningar. Det kan vara värt ett försök i alla fall och maj får vara min försöksperiod. 

Mors dag

Igår när jag stod i kassan på Willys efter att ha gått jour till klockan 18, ringde telefonen. Jag konstaterade att det var mamma och tänkte att jag skulle ringa tillbaka när jag kommit ut till bilen. 

Jag lyssnade på meddelandet hon lämnat. Hon hade minsann väntat hela dagen på att jag skulle ringa och vad hade hon gjort för att behandlas på detta sätt. Ungefär. 

Jag ringde upp. Halvgråtande mamma. Inget av hennes barn hade minsann ringt och gratulerat henne på mors dag och hon var så ledsen. Skuldbelägga, skuldbelägga, skuldbelägga. 

Jag kunde inte begripa hur jag kunde missa Mors dag. Det brukar ju stå i kalendern, men jag hade inget sett, inget hört. Inte hade jag blivit uppvaktad själv heller, men jag hade ju jourat hela dagen. Kanske därför tänkte jag. Och hon lyckades. Med skuldbeläggandet. Jag ursäktade och ursäktade, förklarade att jag gått jour hela dagen, förklarade att jag inte fungerar som jag ska, att jag ju faktisk skulle hem och sjukskriva mig för utmattning i och med att denna jour var avklarad. Inget bet på mamma, som fortsatte sitt skuldbeläggande.

Jag ringde min bror för att i alla fall han skulle komma ihåg. Va, är det Mors dag? sa han. Det har jag inte hört. Efter tio minuter ringde han tillbaka. Mors dag är 28:e maj! 

Ja, det vet jag ju, sista helgen i maj. Men när man står där, trött och slut efter jouren, med utmattningen nafsande en i hasorna och den eviga skulden för allt man borde och allt man inte hinner med, så är man inte så klartänkt.

Först tänkte jag att mamma skulle få komma på själv att hon hade fel. Sedan tänkte jag att hon kanske skulle känna sig mindre ledsen om jag ringde och sa att hon tagit fel. Jo, det var visst Mors dag, hävdade hon bestämt, för det stod i hennes almanacka. Ja men det är ju Valborg idag! försökte jag. Det bet inte. Nog skulle jag få känna av hur ledsen jag gjort henne.

Min mor har väldigt höga krav på alla andra - men inga på sig själv. Och jag vet hur hon svor över mormor i alla år, över det där krävande skuldbeläggandet utan att själv bidra ett vitten. Nu är hon likadan själv. Jag undrar hur hon skulle reagera om jag talade om det för henne. Måtte det inte gå i arv! Måtte jag inte göra så här mot mina barn när den dagen kommer!

Jag tänker att jag borde ringa mamma och kolla hur hon mår, men det tar emot. Man kan tycka att mamma borde be om ursäkt för att hon i princip "skällt ut mig" för något jag inte gjort, men inte hon. Mamma har bara rättigheter, men inga skyldigheter. Jag tror faktiskt aldrig hon har bett om ursäkt för någonting.