Ett tu...

tre ällingar, alla blå. Ytterligare en blå älling på väg ut. Och så tre ägg med hål i.

Det ska bli så spännande att gå upp imorgon bitti och kika ner i kläckaren.

Ällingasorg

Det går verkligen inte bra för oss med varken ällingar eller kycklingar i år. Av första laddningen på tolv ankägg i kläckaren blev det bara två ällingar - varav den ena dog efter ett par dygn. Den kom aldrig igång med att äta. Således en älling på tolv ägg. Förra året, när vi bara hade en anka och en del av äggen hade hunnit bli en smula gamla innan vi samlat tillräckligt många för att fylla kläckaren, så fick vi sju. Vi trodde på bättre resultat i år med ägg från tre ankor.

Sedan hade vi fem ankägg under en höna. Flera dagar efter att vi egentligen givit upp hoppet, men inte kommit oss för med att städa bort äggen, kläcktes en älling. En svart. Vår första svarta. Efter någon dag hittade Älsklingen den ute på golvet i hönshuset, kall och tämligen medtagen. Jag vet inte om den blivit utsparkad eller lyckats trilla ur redet själv och sedan inte kunnat ta sig upp igen. Han räddade in den och den överlevde.

Dagen efter kläcktes ytterligare en älling, en vit - eller snarare gul, eftersom de vita är gula när de är små. Jag var i valet och kvalet om jag skulle låta den vara kvar hos hönan, men tänkte att jag skulle ge det en chans och kolla ofta. På kvällen var allt ok, men när jag kom tillbaka på morgonen hittade jag den liggande mitt på golvet i hönshuset, iskall, helt utan tonus och med flämtande andning. Jag var helt säker på att den skulle dö, men sprang in med den för att den ändå skulle få ha det lite varmt och skönt i kläckaren. Otroligt nog så repade den sig.

Den första ällingen - en blå - blev så stor att den fick flytta ut i hönshuset, fast skyddad av pallkragar med kompostgaller över och med värmelampa. Jag tyckte att det var lite synd om den att vara inne i det där mörka hönshuset hela dagarna, så jag tänkte att den skulle få vara ute lite och gona sig i gräset varma dagar. Älsklingen satte ihop en bur av kompostgaller för att skydda den. Dagen efter skulle han åka och hämta Trollet på fritids och bad Draken hålla ett öga på både Nasse och älling. Men när han åkte så sprang Nassen iväg till andra sidan tomten och Draken följde efter. När Älsklingen kom tillbaka efter tio minuter hade skatorna tagit sig in i en glipa i kompostgallret och hackat ällingen så svårt i huvudet att den dog på en timma. Min lilla älling, som jag hade pysslat så mycket med och som brukade svara när jag pratade med honom. Fy vad ledsen jag blev!

Så plötsligt förra veckan, efter att ha mått hur bra som helst hela tiden, så blev plötsligt den lilla svarta ällingen svag och dog efter ett dygn. Nu har vi bara en älling kvar. Sjutton ägg och en älling.

Och hönorna som brukar ruva som besatta - sex av sju är extremt ruvbenägna och brukar vilja ruva fram två, tre kullar varje år - har inte visat mycket intresse i år. Jag undrar om de kom av sig med den sena våren. Fast borde de inte ha återhämtat sig nu? Bara två hönor har ruvat ordentligt: Näva, som slängde ut (?) ällingarna, fick en liten kyckling också och Blåsippa fick en enda kyckling på en herrans massa ägg.


I kläckaren ligger tolv nya ankägg. Två av dem har börjat spricka och man hör kvitter där inne.

Håll tummarna!

Fundring

Varför känner man sig så lycklig och tillfreds när man stoppar bär i en gapande liten barnamun?

Seglare

I år har vi bara två tornseglarpar på gården. De brukar vara tre. Och inga ladusvalor häckar här i år. Men i byn är de i alla fall fler än de brukar. De har svischat runt mig hela dagen när jag varit ute och jobbat i trädgården.

Äldre äldst

Det är rätt rörande att se en äldre dam böja sig ner över en säng på avdelningen: Men pappa, du behöver inga pengar här, vi ber sköterskan låsa in din plånbok... 

Nej, är man över 90 så är det naturligtvis rimligt att ens dotter inte är så purung.

Jag undrar hur det känns att se in i sitt barns ansikte och se en gammal människa.

Med fästman i trafiken

I morse när jag skulle till jobbet och just svängt vänster i en rondell för att ta av, så såg jag en liten tant med rollator stanna till vid vägkanten när bilen framför mig passerade. Jag får väl stanna och släppa förbi henne tänkte jag. Det hade jag inte behövt fatta beslut om på egen hand, för hon travade glatt rakt ut i vägen, helt obekymrad om både mig och avsaknaden av övergångsställe. Sedan började hon gå på diagonalen över vägen - väldigt diagonalt - i sakta mak. Och så stannade hon, mitt på vägen, och började rota i en hög hon hade på rollatorns "hylla". När hon letat och bläddrat en stund vände hon helt om och började gå tillbaka igen. På diagonalen. Väldigt på diagonalen.

Och där satt jag i min bil och väntade och väääntade, och pendlade mellan att känna mig hysteriskt fnissig, lätt chockerad, bekymrad och en smula rörd. Lilla tanten då!

Fjärilslarver

Vi har fjärilslarver i nässlorna. På ett ställe bara, förvisso, men i alla fall. Blandat nässelfjäril- och påfågelögelarver.

Vi är rädda om nässlorna, även om vi försöker begränsa deras framfart på vissa ställen. Och glada över larverna.