Jag blev fly förbannad på Älsklingen igår morse. Befogat, kan jag nog tycka. Däremot var det knappast befogat att bli så jäkla arg. Jag insåg i samma veva att jag glömt ta mina tabletter. Helt säkert i fredags, troligen i torsdags och eventuellt även i onsdags.
Vreden var av det slag som innan jag började äta SSRI. Jag blev för arg, för länge och så den efterföljande totala bristen på glädje, den totala oförmågan att rycka upp sig. Och sedan, när jag äntligen började känna mig glad, samma ras ner i det svarta för minsta lilla.
Kan det gå så fort? Jag hade ju bara varit utan tabletterna i två, kanske tre dagar.
Idag har jag kommit så långt att vreden är borta och jag kan känna glädje, men jag exploderar för minsta lilla. Tycker allt känns hopplöst. Går och lägger mig i sängen och stirrar i taket, för jag kan ju i alla fall inte göra något.
Älsklingen har tagit ungarna och åkt till Farmor och Farfar. För att jag ska få vila lite. Och antagligen för att de ska slippa mig ett tag.
Jag ska köpa mig en dosett, så att jag kommer ihåg att ta tabletterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag blir fruktansvärt labil om jag glömmer tabletterna, exakt som du skriver. Vet ej om det eg. är utsättningssymptom snarare än "samma gamla dystymiska labilitet" och det spelar iofs ingen roll. Bara jag tar dom är allt fine ad dandy på utbrottsfronten. Ja, köp dosett. Eller se till att du tar dom samtidigt som en daglig vana du aldrig skippar, t ex t morgonkaffet eller som jag gör, precis innan jag stoppar in kontaktlinserna på morgonen. Kram! F-frossa
Skicka en kommentar