fredag 11 december 2009

Bekännelse


När jag var en fem, sex år så var jag hemma hos en kompis kompis. Hon bodde nerför backen i Ramsdalen, där jag bodde då. Hon hade en snöglob! Jag minns inte säkert vad som fanns i den, men jag har ett vagt minne av en tomte på släde med paket och granar. Det kan vara en efterkonstruktion. Det var det vackraste jag någonsin hade sett. Redan då tyckte jag att vinter och snö var underskönt. Jag ville ha en snöglob mer än något annat i världen. Jag fick aldrig någon. Än idag kan jag känna något diffust i magen då jag ser en snöglob.

Förra året köpte jag en liten snöglob till Draken. Han förhöll sig kallsinnig. I år har jag köpt en till Trollungen. Jag antar att han kommer att kasta den i golvet, så det fick bli en liten billig en.

För många år sedan, på väg hem från Berlin, hittade jag en snöglob med Brandenburger Tor och silverglittersnö. Den kitschigaste av de kitschiga snöglober man någonsin kan tänka sig. Jag menar, finns det något fulare än Brandenburger Tor? Och så silverglitter på det. Jag stod och velade och velade. Jag sörjer än att jag inte köpte den ;)


(Ja, det var ju meningen att det skulle "snöa" i den där snögloben, men det gör det ju inte när jag lägger in den här, av någon anledning)

3 kommentarer:

Kristin sa...

Jag shoppade en snöglob i tetraform med en pyramid inuti, och så guldsand i stället för snö, när jag var i Egypten för många år sedan. Dessutom kan man använda den som pennställ. Det kan vara det kitschigaste som existerat i min värld.

Scylla sa...

Låter finfint :)

Kristin sa...

Den är ljuvlig. Men så är jag en sucker för kitsch i lagom dos också :)