Nää, den här tyckte jag verkligen inte om. Bara rörig och ovidkommande. Och oaptitlig. Vissa passager var för allan del rätt tilltalande, som Berättelsen om de tolv dansande prinsessorna.
Men...
... jag börjar tröttna på att nosiga människor snokar i fullkomligt respektabla företags privata affärer.
Nosiga?! Heter det verkligen så på svenska? Nå ja, det kan man ju inte beskylla Winterson för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar