Ingen bra dag för bilkörning

I morse körde jag på en ekorre. Jag skrek när jag såg den komma, Nej! Nej! Nej! Jag hann inte bromsa. Jag hoppades ända in i djupet av mitt hjärta att den skulle klara sig, men när jag tittade i backspegeln såg jag den ligga där på vägen. Jag var för feg för att vända tillbaka för att kolla att den säkert var död och inte låg och plågades. Jag skäms över mig själv och har varit skitledsen hela dagen. Ekorrar måste väl vara bland det sötaste som finns.

Så sent som igår såg jag en död ekorre på vägen och svor ve och förbannelse över folk här uppe. En ekorre ska man väl hinna se! De gör det väl med flit, jävla pack! Bergis siktar de och tjoar Träff! (Det där senaste är faktiskt inte helt taget ur luften. Flertalet här uppe tycks anse att djur är till för att dödas, ja med jakthundar som enda undantag då. Jag har hört både det ena och det andra sedan jag flyttade hit).

Och så kör jag själv på en ekorre. Där fick jag! Det är det första djur jag har kört på. Nu har jag ju inte haft körkort så särskilt länge, drygt fyra år, men jag har kört rätt mycket sedan jag fick det.

När jag kom till lasarettsstaden hade jag en bil bredvid mig i vänsterfilen. Plötsligt såg jag i ögonvrån hur den kom närmre och närmre, och när jag tittade åt sidan var den redan en bra bit över strecken. Så plötsligt svängde den bara in framför mig så att jag blev tvungen att ställa mig på bromsen. Det var på millimetern. I passagerarsätet satt en kvinna och tittade lite avmätt anklagande mot mig. Ja men, hur fan kan man ligga jämsides med en bil så pass länge utan att märka den? Det var ju inte direkt så att jag befann mig i död vinkel.

Efter jobbet var jag hemma och vände, i en kvart ungefär, innan Draken och jag åkte till simhallen. På väg genom en by, halvvägs ungefär, såg jag en bit fram hur ett rådjur sprang över vägen. Jag saktade ner ordentligt och tittade efter fler. Jo då, först kom ett skuttande över vägen framför bilen, sedan ett till och så ett tredje. Jag gasade lite för att köra vidare men tittade samtidigt upp för den branta slänten uppifrån där rådjuren kommit. Där stod ett femte. Då kröp jag framåt tills jag passerat. Det låg en bil bakom som var helt med på noterna. Den stannade lugnt på behörigt avstånd bakom mig och kröp sedan lugnt förbi platsen där rådjuret stod, det såg jag i backspegeln. I samma veva mötte jag en bil som kom i tämligen hög hastighet. Jag blinkade ett par gånger med hellyset för att varna, men inte fan saktade den ner. Så såg jag i backspegeln hur rådjuret sprang ut i vägen, framför bilen. Den hann precis bromsa. Tack och lov för rådjuret skull, säger jag.


Men fy fan vad jag är ledsen för ekorren. Jag kommer att drömma mardrömmar om den i natt. Skitdag!