Jag har råd med en kaninbur också. Och tid för att ha en kanin.
Älsklingen, som var den som tog initiativet till att skaffa Vitnos, byggde helt oombedd ihop buren med stor geist.
I väntan på kaninen har Nassen - iklädd prinsessklänning - fyllt den med mjukisdjur istället. Man tager vad man haver. Hon har fixat SÅ med dem och Älsklingen har givit henne mat- och vattenskål som hon har satt in så att de inte ska behöva vara hungriga.
I morgon (idag, klockan har visst passerat midnatt) åker vi iväg för att välja oss en ny gotlandskanin. Åh vad jag längtar :)
2 kommentarer:
Vilken maffig kaninbur och himmel vad stor din tös har blivit. Ibland är det svårt att hänga med i svängarna när det gäller barn till vänner och bekanta.
Att se denna förväntan! Och gosedjuren har det säkert också mysigt i den fina buren. (Vilken drömbur för en rabbit) När jag var i 11-12-årsåldern började jag bygga kaninburar själv. Sockerlådor, kycklingnät, märlor och spik. Det var så roligt. Jag gjorde det mera för byggandets skull än för kaninerna. I början fanns där inga kaniner alls i burarna. Sen blev det för många. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om att jag glömt ge kaninerna mat.
Skicka en kommentar