Emma

Kärleksromaner är då verkligen inte min grej, men jag har haft det vansinnigt trevligt när jag har lyssnat på Emma.

"Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om", skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. 

Nej, faktum är att jag tyckte att Emma var rätt bedrövlig i början, med sina äktenskapsränker, å andras räkning, och tjat om social klass hit och dit - eller upp och ner snarare. Men i stort har det varit en ren fröjd att förfasa sig över henne, den ständigt babblande Miss Bates, den gräsliga, uppblåsta och självgoda Mrs Elton och Emmas kverulant till far, med sina idéer om vad som är hälsosamt och inte.

Agneta Ekmanner läser den utomordentligt bra.

Och jag har beställt 'Stolthet och fördom', också den som ljudbok, från biblioteket. Möjligen har jag läst den förut, jag minns så dåligt. Och minns jag så dåligt, så skadar det nog inte att läsa (höra) den igen, om så skulle vara fallet.

Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: 
- Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.
- Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet! 

Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?