torsdag 16 april 2020

Tankar en vårdag


I huvudet har jag skrivit inlägg varje dag - men här har det blivit glest.

Tolv timmar sov jag i natt! Jag är nu inne på min 20:e dag med symtom. Så förskräckligt segdraget det är! Lätt huvudvärk, irriterad i halsen, röda irriterade ögon, småsnorig och ett frekvent nysande. Väldigt milda symtom, med andra ord, men likväl symtom som gör att jag inte får jobba. Tre veckor har jag varit sjukskriven. Om jag fortfarande har symtom på måndag, så får jag åka till jobbet, men inte arbeta med patienter. Då ska jag fixa alla papper som ska in till Socialstyrelsen för att äntligen få specialistbevis. Det har blivit uppskjutet en månad nu, först den hastiga trippen ner till Skåne och sedan sjukskrivning.

Jag har fått till en anständig påsk här, trots allt. Om än inte som det brukar vara. Lassepappan storhandlade åt mig - om än inte i den omfattning jag skulle ha gjort; han är obotligt snål. Nu när vi inte lever tillsammans, så kan jag skratta åt det - jo jag svär också ibland, när det gäller inköp till barnen - men det var så lagom roligt när vi bodde ihop. Ett ordentligt påskris, sedvanligt överlastat, har vi och allt påskpynt är framme. Jag gömde påskägg till barnen, som jag brukar, om än något färre och mindre fyllda. Och på påskafton var Lassepappan här och vi åt påskbord tillsammans.


Kanske lite sent med en påskhälsning, men
jag är så förtjust i just den här påskharen.

På påskafton var jag en kort sväng uppe i skogen för att plocka mossa till en ljusstake. Vädret var fantastiskt just den dagen och fåglarna kvittrade och sjöng. Det är konstigt, jag kan inte säga att jag saknar fågelsången om vintrarna, inte medvetet i alla fall, men när jag väl hör den komma igång om våren, så inser jag hur tyst det har varit, hur tomt, hur mycket jag älskar det där ljudet och hur välgörande det är.             
Förra veckan hörde jag bofinken för första gången. Dagen därpå - kan det ha varit skärtorsdagen - såg jag den också. Det kändes faktiskt en smula sent. Jag vet att jag om vårarna brukar ha både bofinkar  och domherrar hoppande under stora häggen och att jag brukar tycka att det ser så avigt ut. I år har jag inte sett dem tillsammans. Domherrarna är borta, för den här gången.

I måndags, annandag påsk, kom den första sädesärlan hit till gården. Det kändes å andra sidan tidigt. Och i förrgår såg jag den första rödhaken. Den satt här ute i vinrankan och sjöng och sjöng.

1 kommentar:

Synne sa...

Så fint å høre at påsken ble bra, tross alt. Håper du er blitt frisk igjen! Dessuten er det så godt med vår!