
Och kär blir jag i Jersild när jag läser:
Värre var det med de korttidssjuka, de som sjukskrev sig en dag då och då, kanske ett par måndagar i månaden. Det ansåg förstås vara ett oskick, men en närmare granskning visade att fenomenet inte var så enkelt. Några var förvisso sådana som utan skrupler försökte utnyttja statens generösa sjuklöneregler, och av dem kunde man kräv läkarintyg från första sjukdagen. Andra skulle inte ha fungerat alls om de inte kunnat vara borta en dag då och då. Alla människor är inte stöpta i samma form [min fetning], några behöver extra ledigheter för att hålla näsan ovan vattenytan. Det kunde röra sig om någon kronisk åkomma som ledbesvär eller en komplicerad social situation, kanske med ett barn hemma som ofta var sjukt. Eller att den anställda började närma sig övre åldersgränsen. Eller så hade personen i fråga aldrig haft någon hundraprocentig kapacitet. Synen på arbetsförmåga var - och är! - ju mycket stel. Att alla skall kunna jobba heltid från sena tonår till en bit över sextio stämmer helt enkelt inte med verkligheten.
Så sant, så sant! Kanske den primära lärdomen att ta till sig som doktor (Nej, sorry KI, den primära lärdomen för en doktor är inte att räkna ut fryspunktnedsättning på urin och heller inte att rita upp strukturformler för nukleinsyror och essentiella aminosyror). Att ta till sig som människa.
2 kommentarer:
Jag tyckte också mycket om den när jag läste den.
Jag fyndade två gamla Jersild (Djurdoktorn och En lysande marknad) på Myrorna i dag - jag är lycklig! 20 spänn för båda. Mys! Han är alltidalltid bra.
kram, Scyllisen!
/Siv
Skicka en kommentar