Det är över - för stunden

Ja, då står jag här igen. Förhoppningsvis för sista gången. Vid en dator på KI-biblioteket efter färdigskriven tenta. Rättar de så snällt som det påstås så har jag kanske klarat mig, trots att jag missat KADer, herediteter, labprover hit och dit, kontroll av blodtryck och trots att jag glömde bort att det finns något som heter feokromocytom. Hur man nu kan glömma det, som de tjatar om det på utbildningen. I ren protest kanske. Väldigt vanlig diagnos, väl värd att ägna stora delar av utbildningen. Not.

Nu ska jag gå in på toa, tvätta av mig nervössvetten och byta de äckligt nervössvettsluktande kläderna mot rena, som jag har i väskan, sätta på mig parfym (Olibanum) som jag på inget vis ville koppla till att sitta och skriva tenta, så som jag mår då.

Jag sov knappt alls i natt. Vaknade ideligen och drömde mardrömmar och irriterande drömmar. Hela morgonen har jag försökt komma åt att göra en gynundersökning på en patient, där jag inte lyckades få ut målare, snickare, övrig personal och en massa obehöriga ur undersökningsrummet och det aldrig blev ledigt. Hå hå ja ja. Inte fick jag i mig någon frukost heller och nu känner jag mig alldeles post sömnbrist-post matbrist-post skriven tenta-darrig.

Efter klädbytet ska jag fixa några saker på stan och sedan åka hem till Pappa och sova.


Det är min mormors dödsdag idag. För dig skrev jag, Mormor, för dig Helga Maria, som aldrig fick läsa vidare trots toppbetyg.