Hon är hemma, det lilla skrället. Älsklingen hittade henne i bodelen i kaninburen som står här ute på förstukvisten. Hon har antagligen varit där hela tiden. Hon haltar på vänstra bakbenet och har ett illaluktande sår där, någon centimeter stort. Jag har kokat ur det med väteperoxid. Hon har ätit mat i två omgångar och verkar ha piggat på sig lite.
Lustigt att de beter sig på det viset, katter. Och Wilma som är så särdeles kelig och hysteriskt tarv på mat, och brukar komma pipande så fort vi kommer hem och vara alldeles till sig.
Det fåniga är att jag faktiskt tänkte att jag skulle gå runt och klättra in i kaninhagen och öppna boet för att se om hon var där. Det händer lite titt som tätt att hon kommer ut ur Nonos bo när vi kommer hem. Men jag hejdade mig och insåg det "orimliga" i att skulle ha legat där inne i ett helt dygn, medan vi gått ut och in, ut och in, halva dagen. Så lagom orimligt!
Jag är så glad att hon är tillbaka. Älskade lilla kissen min!
Hur vet man när en katt behöver antibiotika, Lilla Mysan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, vad skönt!
/Tine
Pheeeeeeeew (ska illustrera en lättnadens suck).
Håll såret öppet, tvätta med koksalt eller alsol. Får hon feber (över 39), inte vill äta, är hängig, så funkar amoxicillin finemang ;) Dos: 10 mg per kilo kroppsvikt 2 ggr/dag. Typ 7-10 dagar.
Åh, tack snälla Lilla Mysan för svar! Det har gått upp och ner här, och ett tag trodde jag att vi skulle behöva åka in med henne, men nu verkar det ha rett upp sig och nu vet jag till nästa gång.
Jag hade en katt en gång som var borta i flera år! Han kom hem en dag och gick raka vägen till kylskåpet. Sen var han borta i något år till innan han kom hem en sista gång. Vi tror att han bodde i en lada i Lilgården.
Skicka en kommentar