Jag gick en promenad i regnet. Uppåt, uppåt, uppåt mot Ändlösberg.På tillbakavägen gick jag en bit genom skogen. Jag dras alltid till skogen. Jag bara måste in i det där gröna, mjuka, doftande.
Ett parti med gulgrön vitmossa med röda inslag, delvis igensatt av blågrön björnmossa, en tuva med smala gulnade blad och ormbunkarnas bruna krullar mot en fond av smågranar. Så vackert att det känns i magen.
Jag visste att jag inte skulle kunna ta någon bild som gjorde det rättvisa, så jag försökte inte ens.
1 kommentar:
Skogen är religion, i den mån jag öht ska nämna sån i samma mening som mig själv. (Religion alltså. Skogen hänger jag i så fort jag får skuggan av en chans.)
Mossa. Åh!
Skicka en kommentar