Jag önskar att jag vore morgonpigg. Lite grand i alla fall. Då skulle jag gå upp en timma före de andra. Knåda degen som stått på jäsning i kylen under natten och baka ut bräck av den. Ge mig ut på en rask promenad en halvtimma, medan brödet jäste och ugnen blev varm. Komma in och sätta in brödet i ugnen, koka kaffe och duka bordet medan det gräddades. Väcka de andra och gå in i duschen. Äta frukost och göra mig i ordning. Och känna mig fit for fight, för en jäkla gångs skull i livet.Men när klockan ringer om mornarna är jag mer lik en zombie än en människa.
Glöm den drömmen!
4 kommentarer:
Här är också en zoombie. Seg i både tanken och kroppen. Jag önskar jag vore morgonpigg, gärna så där att jag vaknade vid fyratiden på sommarmorgnarna för att få tid över att gå ut och ta bilder när sjön ligger stilla.
Men nej, halvdöd är vad jag är en bra bit ut på förmiddagen.
Vi morgontrötta får göra sånt på kvällen då de andra sover....
Jag läste nånstans att andelen nattaktiva människor ökat markant på sistone, så snart är det lika ok att nattuggla som att vara äckligt morgonpigg!
Och jag tänker mer att det vore fint om nån annan i familjen klev upp och bakade det där brödet, så det var klart när jag klev upp. :)
Kan man få 5åringen att fixa sånt, tro? Han har fått sin dygnsrytm från sin äckligt morgonpigga mor...
Problemet är att jag inte är pigg på kvällarna/nätterna heller, nu för tiden :(
Skicka en kommentar